Alla möjliga fel

6 juni
Jag har precis varit ute och sprungit.
Det gick väl så där.
Egentligen var det alla möjliga fel.

Själva springandet kändes ganska ok.
Lite tungt i början men uthärdligt.
Ett par djupa andetag så funkade det.

Det var en massa annat tjafs bara.

Eftersom grannen har sett björn, två gånger, väldigt nära den lilla grusvägen som jag brukar springa på så vågade jag inte sätta foten på den utan valde att springa efter stora vägen.
Efter drygt tre kilometer fick jag känning av kramp i ena vaden.
Sen kändes det som jag kissade på mig och då har i alla fall jag lite svårt för att bara ignorera den känslan eftersom det ofta visar sig att känslan är ett faktum.
Som grädde på moset så gjorde det ont i tuttarna.

När jag kom hem så visade det sig att GPS:en hade tappat kontakten så rundan visade bara 4 km men när jag mätte den på Eniro så var den 5.7 km
(Den röda markeringen ska ju liksom vara där den gröna markeringen är)

Jag blir mer och mer säker på den teorin som jag har att det är bättre om jag försöker hålla mig till löpning på vardagar av den enkla anledningen att jag både äter och dricker mycket bättre när jag jobbar.

Vardagskvällar är de bästa träningskvällarna för min del.
Så får det bli.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 reaktion på “Alla möjliga fel

  1. När du får krampkänningar i vaden ska du sakta ner och kanske till och med töja vadmuskeln en stund. Vill det sig illa så kan det bli en liten, liten bristning och det tar ett par veckor att läka.

    Så ignorera inte kramp i vaden, sakta ner och gå några steg, töj lite och fortsätt sen.
    .-= Ninja Ister´s last blog ..Jag vann! =-.

  2. Håller med Ninja!
    PT-Knytet tycker också att du har alldeles rätt i att skita i att springa då du har ätit och druckit dåligt!
    =)

    KRAM
    Knytet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *