Om att vara här och nu

Minsting och jag gick en promenad idag.
I solens sken.
Hans hand på sidan av den lilla sittvagnen.
Han med somrigt bruna händer, med lockarna svävande utanför kepskanten och med sandaler.
Jag med kortärmad tröja, kjol och sandaler.
Hela tiden leende mot varandra.

Vi tittade på vattnet som rann i diket.
Vi kommenterade blå- och vitsipporna som blivit utbytta mot maskrosor.
Vi hejade på några dagiskompisar som kände igen Minsting.
Vi tittade på de vackra hästarna och pratade med tjejerna som tog sig tid att stanna in hästarna en stund eftersom vi var så intresserade.
Vi pekade på kyrktornet.
Vi tittade på fåglarna, på myrorna och på flugorna.
Vi stannade vid vägkanten, i samförstånd, och väntade medan de enstaka bilarna åkte förbi oss.

Det var en underbar promenad.
Inte en sekund hade jag velat vara någon annan stans.

Vi bara var.
Och vi var tillsammans här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En reaktion på “Om att vara här och nu

  1. Åh så fint. Att bara vara här och nu är en fin känsla och lättast att uppnå tillsammans med de små.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.