Känsliga läsare varnas

För nu kommer jag att svära.

Helvetes jävlars vad innihelvete jävla skittungt det är att springa nu.
FAAAAAAAAAAAAN!
Helvete också.

Det är så tungt att jag kör huvudet i väggen vid minsta lilla motlut.
Är inte marken exakt plan eller lutar nedåt så känns det som om fothelveterna har vuxit fast i backen.
De är som limmade med superlim OCH befästa med femtiokilos blytyngder.
Jag orkar plötsligt fan inte ens springa två kilometer förrän jag måste gå.

Fan också vad det tar emot just nu.
FAAAAAAAAAAAAAAAN OCKSÅ!

Dessutom hade jag lyckats pilla på inställningarna i RunKeeper så att det ser ut som om jag har cyklat.
Jag har FAN inte cyklat.
Sån tur har jag inte.
Jag har sprungit.

Eller i alla fall försökt.
Just nu känner jag mest för att sluta försöka.

(Men det kommer jag så klart inte att göra.)

Fan också!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 reaktion på “Känsliga läsare varnas

  1. Men du var ut idag och sprang. Trots att det var tungt. Trots att fötterna klistrade sig fast. Trots att Runkeepern sa att du cyklade.

    Du sprang idag igen! Hurra för dig!

    Svar: Ja hurra för mig. Verkligen hurra för idag var jag grinfärdig när jag kom hem.
    Nu känns det lite bättre.
    Men bara lite.
    Men jag är bra som var ute och sprang idag igen.
    *nickar*

    Tack Ninja Ister för peppningen.
    Tack!

  2. Det går över, bara att kämpa på…som en trappa..ibland står man o trampar på samma steg hur länge som helst och ibland ramlar man tom ned några steg…

  3. Jag har alltid tänkt att kroppen vill säga något när den är så där extra tung, att den har en infektion på gång eller liknande. Under mina ’spring-år’ pressade jag mig inte vid dessa tillfällen, jag vilade mig i form. Tror mer på det än att pressa om man inte tillhör eliten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.