Riksbitchen Eva.

Jag är verkligen sur som ättika just nu.
Som en jävla bitch.
Det är jag.
Kalla mig riksbitchen.
Jag känner det själv.
Jag känner att det är långt till skratt och närmare till få, svaga och trötta leenden.

I vanliga fall är jag inte så speciellt förtjust i att vara sjuk.
Just nu hatar jag verkligen att vara sjuk.
Jag var nyss sjuk.
Hade återhämtat mig och blev sjuk igen.
HATE IT!

Jag som hade kommit igång med löpningen igen.
Det är ju där skon klämmer.
Efter första vändan med feber och halsont hade jag ju börjat springa igen.
Till och med mitt livs första koordinationslopp hade jag klarat av och jag kände mig så jäkla taggad.

Ja, jag vet att jag måste tillåta mig att vara sjuk.
Ja, jag vet att kroppen måste återhämta sig.
Men kroppen hit och kroppen dit.

Knoppen då?
Den måste också få sitt.
Den måste också få vila.
Jag har ju insett att det är det den gör när jag springer.
Kroppen jobbar hårt och knoppen vilar.
Ju svettigare kroppen blir desto mer vila för huvudet.
Och desto mjällare är jag när jag kommer hem igen.

Nej nu får det vara nog.
Nu är det dags att fixa till surhetsgraden.
Dags för glada leenden igen.

Imorgon blir det löpning.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 reaktion på “Riksbitchen Eva.

  1. Pingback: Tweets that mention Riksbitchen Eva. « Evas Svammel -- Topsy.com

  2. Hej!
    Oj vad det var ändrat här på bloggen men absolut bara till det bättre! Det här blev verkligen såå f i n t! Så gediget på något sätt. Mina första tankar var ’ett gammalt rött hus någonstans i Sverige med gamla nötta papperark på, färdiga att nedskriva historien om huset, dess ägare och alla förbivandrande’. Nu tror jag inte det kan bli bättre! Grattis!

    Svar: Vilken härlig beskrivning.
    Kul att du gillar det Monika.
    Jag börjar också gilla det mer och mer.
    Det får nog vara så här ett tag till.
    :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.