Rakade kvinnohuvuden och cancer.

På inlägget Min nya look som jag skrev igår fick jag en kommentar utav Monika.
Jag har funderat på den här kommentaren under morgonen och känner att jag vill ta upp den och mina funderingar som en egen postning istället för att ge ett långt svar på kommentaren.

Monika kommenterade så här:

“Hej,
Min ärliga åsikt är att du kan bära upp ett kalt huvud eftersom du ändå utstrålar självkänsla och har mycket vackra ögon! Men annars NEJ. Det är för lätt att koppla ihop ett rakat kvinnohuvud med sjukdom och cellgift. Så fy till din älskade man Puppe som gjorde detta mot dig! Vad hjälper det att han ber om förlåtelse när skadan redan har skett? Dessutom tror jag att det var högst medvetet från hans sida, kanske som en kul fnittrig grej för honom. Men för dig???”

Till att börja med vill jag tacka för komplimangen om att jag kan bära upp ett kalt huvud, att jag utstrålar självkänsla och att jag har vackra ögon.
Det är en otrolig känsla att få sådan bekräftelse.

Så till det som har satt igång mina funderingar.
Funderingar som handlar om vad ett rakat kvinnohuvud kopplas ihop med.
Funderingar om vad ett rakat kvinnohuvud signalerar.
Vad rakade huvuden, manliga som kvinnliga, betyder för mig.

Jag kan förstå att kala kvinnohuvuden kopplas ihop med cancer och cellgift.
För mig är det inte så.
För mig betyder inte ett kalt huvud automatiskt sjukdom.
Jag gör inte den kopplingen.

Det finns människor bland mina absolut närmaste, både min mamma med två bröstcancerdiagnoser och min moster med allvarlig underlivscancer, som har varit allvarligt sjuka.
Båda dessa kvinnor som stått mig närmast har haft allvarlig cancer som lyckosamt har behandlats och de har inte tappat sitt hår.

Det finns, eller fanns, en människa i min närmaste vänkrets som avled av den cancer som hade placerat sig som en tumör i hans hjärna.
Han var inte ens fylls 40, hade fru och tre små barn.
Jag träffade honom några veckor innan han gick bort och nu när jag tänker på det så inser jag att jag inte kommer ihåg om han hade något hår eller inte.
Jag har ingen aning.
Jag kommer ihåg att det glimmade till av igenkännande i hans ögon, jag kommer ihåg hur rummet på sjukhuset såg ut, jag kommer ihåg att jag satt vid hans sängkant, jag kommer ihåg att jag grät när jag åkte därifrån men jag kommer inte ihåg om han hade hår på sitt huvud eller inte.

För mig är inte hår så viktigt.
Inte andras och inte mitt eget.
Mitt förhållande till mitt eget hår har jag skrivit om här.
För mig är avsaknad av hår inte automatiskt ett tecken på cancer eftersom man kan ha cancer i sin kropp och ändå ha allt hår i behåll.

Rakade manliga huvuden har ju också en tendens att ge negativa associationer.
Rakade manliga huvuden kan förknippas med rasism, nynazism och skinheads.
Åsikter och livsstilar som varken Mannen Min Älskade, Tonåringen eller tusentals andra män med dem, sympatiserar med trots att de med regelbundenhet rakar sina huvuden.

Så till det som Monika skriver om att hon tror att Puppe rakade mitt hår utan trimhuvud medvetet och att det kanske var en kul fnittrig grej för honom.
Jag kan försäkra alla som eventuellt har tankar i de banorna att det är fel.
Helt fel.

Puppe skulle ALDRIG NÅGONSIN göra någonting för att medvetet förstöra för mig och inte jag för honom.
Däremot kan alla människor göra fel.
Den som hade tårar i ögonen och skammens rodnad på kinderna när det uppdagades vad som hade hänt och när bilden togs, det var Mannen Min Älskade.
Den som skrattade hjärtligast, det var jag.
Till och med Tonåringen såg väldigt skärrad ut när han insåg vad det var som hade hänt och när jag skrattande bad honom hämta kameran så spärrade han upp ögonen och trodde att jag drev med honom.

Nu är det som det är med mitt hår.
Jag har lite kortare hår än vad jag hade planerat.
Det är sådant som kan hända.
Jag trivs redan med min nya frisyr, jag går med rak rygg och jag bär mitt huvud högt och jag älskar Mannen Min Älskade mer och mer för varje dag.


*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

9 reaktion på “Rakade kvinnohuvuden och cancer.

  1. de flesta av oss förstod att det var en olyckshändelse. att du sedan har nog med personlighet för att klä i vilken frisyr som helst är en annan sak :)

    hejja Eva och Puppe och småherrarna

    Svar: Tack för din jättefina kommentar.
    :)

  2. Jag tycker det är fantastiskt hur ni delar med er av delar av ert liv. Att man får läsa om roliga och jobbiga episoder, tankar och funderingar. Och framför allt om er kärlek till varandra. Vi är få som tar miste på den kärleken. Den ger mig hopp, och får mig inte sluta tro på Den Stora Kärleken!

    Svar: Jag tycker att det är fantastiskt att du läser, blir hoppfull och fortsätter tro på Den Stora Kärleken.
    Den finns där……..vi är verkligen levande exempel på det.

    Tack för en jättefin kommentar.
    :)

  3. Undrar om denna Monica reagerade likadant när Britney och Carina Berg och även Sanna gjorde en rakning…

    Det är så att det ofta syns om man har cancer och därav flintskalligheten.. än om man bara har rakat…

    Fråga mig inte.. jag kan inte förklara.. men det syns…

    Kram Pys

    Svar: Ja, kanske är det så att det syns om ett huvud är kalt på grund av sjukdom eller inte. Ögonbryn och fransar förändras ju också vid sjukdom och med det utseendet.

  4. Jag har ingenting att säga till Monica..
    Jag samtycker med Marilyn och många andra..

    Det jag vill säga är att jag vet hur lätt hänt det är att göra det som Puppe gjort då jag har gjort det själv.. Den gången blev det bara en liten bit men jag vet som sagt hur lätt hänt det är..

    Jag känner med honom då jag förstår hur ledsen han var över det som hänt men jag ler lite när jag läser om din reaktion..

    Härligt Eva att du tog det så..
    Härligt att du ville ha det förevigat och delade med dig av händelsen..
    härligt att du håller ditt vackra huvud högt och med stolthet..

    Givetvis älskar du din man mer och mer för varje dag som går..

    Du vet det..
    Han vet det..
    Och vi vet det..

    Ha en härlig kväll..
    :-)

    Svar: Klart jag vet.
    ;)

  5. Hej…Hoppas jag inte blir halshuggen…nästa släktträff eller så…Men min lillebror…gjorde det inte med flit…han var knäckt på kortet…Hjärta av Guld…men lite snabb ibland…men det är något helt annat…Kram å så…Hukar mig…=)

    Svar: Du behöver inte huka dig och du behöver inte vara rädd för halshuggning på nästa släktträff.
    Du har ju helt rätt.
    ;)

  6. Jag vart nog mest fundersam over meningen ”Vad hjalper det att be om forlatelse nar skadan redan skett?” Det ar val normalt sett da som de flesta ber om forlatelse, eller ar det bara jag som ar upp och ned :-)? Hur som helst, jag tycker ocksa du vart skitsnygg, och det foll mig nog aldrig in att Puppe skulle gjort det annat an av misstag. Sa det var val ett misstag som vart nagot bra! Ha det gott, hoppas varsolen borjat varma hos er nu.

    Svar: Egentligen är det väl den enda gången som man kan be om förlåtelse……..när skadan redan är skedd. Det går ju inte att be om förlåtelse för någonting som man inte har gjort.

    Klart att det var ett misstag och summan av kardemumman är att jag är otroligt nöjd med min nya frisyr.
    :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.