Om en sjuk man och en randig trasmatta

Min mammas man är sjuk.
Väldigt sjuk.
Han har varit sjuk i många år.
Fler år än jag kan förstå.
De älskade varandra.
Min mamma och min mammas man.
Jag hoppas att de älskade varandra med en kärlek som liknar den jag och Min Älskade känner för varandra.
Jag hoppas att det var en sådan kärlek.
Kanske finns den kärleken kvar.
Hon min mamma vet jag att den finns.
I min mammas mans dimmiga sjukdom tänker jag att den ändå finns hos honom.
Ibland.

För många år sedan lovade han att han skulle hjälpa mig.
Han har hjälpt mig otaliga gånger.

Eftersom jag bodde utan möjlighet att själv tvätta mina trasmattor lovade han den här gången att han skulle hjälpa mig.
Att tvätta mina trasmattor.
Hans hjälp resulterade i mattor som doftade ljuvligt av såpa men det var halvsmutsiga mattor som var randiga av såpan han hade sprutat över dem.

Idag är mammas man sjuk.
Bortom all räddning.
Jag har gjort vad jag kan för att hjälpa.
Honom.
Mamma.
Jag ordnade så att han fick flytta från hemmet han älskade.
Jag tror att jag genom det räddade livet på min mamma.
Antagligen släckte jag den sista lågan i hans liv.
Jag hade inget val.

Jag har inte haft honom i mina tankar på länge.
Han har inte funnits där på flera månader.
Sommaren har gått utan hans närvaro.

Igår ringde min älskade son.
Min äldste.
Hans röst var låg.
Han var dämpad.
Jag frågade om någonting hänt.
Orolig.
”Jag har varit och hälsat på morfar” var hans svar.
”Han är sängliggande nu, har inget liv kvar.”

Mannen har funnits i mina tankar sedan dess.

I dag har jag städat.
Ut med mattor, skurat och torkat.
Så var jag upp på vinden och hämtade en matta som jag hämtat i mins mammas hus.
Kände mig välsignad.
Tänkte att jag har trasmattor och raggsockor i minst 30 år till.
Tänkte att jag kan åldras med vackra trasmattor som min mamma vävt.
En vacker matta.
Det såg jag när den var ihoprullad.
I grått, rosa och lila.
Vacker.

Rullar ut mattan på mitt nyskurade golv och ser.
Att den är ren känner jag på doften.
När jag ser den känner jag att allting kommer tillbaka.
Så klart att jag skulle ta fram den mattan just idag.

Visst var den ren.
Så ren.
Tvättad på samma sätt.
Det sätt som var min mammas man att tvätta trasmattor.
Det sätt som lämnar mattorna med en doft, och ränder av …….. såpa.

IMG_0355

Det sätt som var min mammas man att tvätta mattor.

Måtte jag aldrig glömma att min mamma älskar just den här mannen.

2 reaktion på “Om en sjuk man och en randig trasmatta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *