Kommer ni ihåg Morran, Husse och Lovisa?

Ni som var med 2007.
På AB bloggen.
Ni kommer väl ihåg Lovisa?
Och Lovisas mamma Morran, hon som filurade lite?

Lovisas mormor är en klok kvinna.
Hon har sagt de ord som jag så ofta tänker på.
De ord som jag delar med mig av till människor som inte riktigt är fyllda med mod.
De som tvekar.
Till dem säger jag det Morrans mamma sa när Morran gick och fingrade på de minsta bebiskläderna och tvekade om hon skulle våga.
Då sa Morrans mamma: ”Kom ihåg att sorg aldrig är ett straff för att du vågat känna glädje.”

Lovisa som var ett mirakel redan i Morrans mage.
En på miljonen.

För fem år sedan bar jag Morran, Husse och Lovisa allra närmast mitt hjärta.
Jag tänkte de godaste tankarna och bad till alla höga makter jag kunde påminna mig att jag någonsin hört talas om.
För fem år sedan idag kom Lovisa till jorden.

Exakt i dag fyller hon fem år.
Idag fylls mina ögon av tårar och mitt hjärta av jubel och sång.
Sånger om mod, kärlek och tacksamhet.
Tacksamhet över Livet.

Har ni inte läst om Lovisa tidigare så gör det nu.
Börja läs här och lär vartenda inlägg fram till 31 oktober när Lovisa föds.

”Hela förmiddagen är  vi där, på sjukhuset. Läkaren föser allt åt sidan och ägnar sig åt oss. Han försöker förklara det som inte går att förklara. Att hon inte kommer överleva som det ser ut nu. Att han måste konsultera kollegor eftersom det handlar om liv och död. Att det som drabbat henne är så ovanligt att de aldrig sett det på Huddinge förut. Att hon har den svåraste formen och att det enligt senaste statistiken inte ser ut att finnas mer än 35 rapporterade fall i världen. Ingen har överlevt.  Jag tänker hysteriskt att det inte är möjligt.  Hon var ju frisk nyss.
Vi har bestämt oss för att våga vänta. Någonstans vet vi att det nog tar slut här, men vi kan inte släppa henne. Än så länge lever hon, och jag kan känna henne fladdra i mitt inre. Hon var stor som ett hallon när stickan lyste blått.

Jag ska aldrig mer önska något i hela mitt liv, om jag bara får behålla henne.”

Läs det Morran skriver.
Det hon skriver om sitt Liv, om längtan, om kärlek men framför allt det hon skriver om hopp.

Och glöm aldrig.
Glöm aldrig att sorg inte är ett straff för att du vågat känna glädje.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *