Om att dö en liten smula

I morgon åker han.
Jag ska köra honom till tåget i morgon bitti.
Han ska vara borta hela sommaren.
Två månader.
I Rättvik.
För att jobba.

Min älskade son.
Han som är nästan vuxen.
Han med de bruna ögonen, med skrattgropar och lite krokiga lillfingrar.
Han min förstfödde son.

Han ska vara borta hela sommaren.
Jag dör en liten smula varje gång jag tänker på det.Cool

3 reaktion på “Om att dö en liten smula

  1. Jag har aldrig känt det så med Dottern, jag har valt att se alla nya separationer som nya födslar; det smärtar mer eller mindre, men ur det kommer det att växa något nytt.

    Varje steg som hon har tagit ifrån mig har fått mig att växa en smula.

    Inte att dö.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.