Vilse i Västmanland

Eller alltså helt vilse var jag ju inte.
Kände bara att jag var tvungen att kolla lite.
Hur långt jag hade till vägen som jag trodde var väldigt nära.
Den visade sig vara väldigt nära. Det var bara lite träd som skymde sikten.
Om du zoomar in på kartan så ser du en liten pigg på kartan och det var längst ut på den som jag stannade, kollade och bestämde mig för att springa åt det andra hållet i stället.

Det är också där, vid den där piggen, som kurvan som visar pulsen sjunker drastiskt.

Jag är ju inte helt van att spring på de här vägarna ännu och när jag dessutom befann mig på skogsstigar så kände jag mig extra tacksam över att jag tog med mig min älskade iPhone.

Men sprang gjorde jag och stark kände jag mig.
Min Garmin visade en snittid på 6.19/km och jag sprang 7.19 km.
Så fort tror jag nog aldrig att jag har sprungit under så lång tid tidigare i hela mitt liv.

På torsdag blir det intervaller och på söndag siktar jag på långpass.
ÄLSKA intervaller.
ÄLSKA långpass.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *