Längtan till det okända


Aldrig har det okända lockat mig som det gör just nu.
För det är ju dit jag är på väg.
Rätt ut i det okända.
Nytt hus.
Ny kommun.
Nytt landskap.

Många har sagt till mig att dom tycker att jag är modig.
Att vi är modiga som bryter upp och väljer någonting nytt.
Att vi är modiga som lämnar hus, jobb, skola och dagis.
Modiga för att vi lämnar det vi känner till och byter det mot någonting vi inte känner till.
Mot det okända.
Det där som skrämmer så många.

Men jag är inte rädd.
Jag längtar dit.
Till det nya huset, den nya staden och det nya landskapet.
Till de nya vägarna jag ska springa på och de nya bilderna jag ska titta på genom min kamera.
Till de nya platserna och de nya människorna.
Jag längtar efter att få vara anonym.
Efter det nya och okända där ingen vet vem jag är.
Där Min Älskade är den de känner igen och där jag bara får vara Fru Puppe.
Ingen som vet vem jag har varit ihop med tidigare, vilka krogar jag jobbat på, vilka krogar jag varit berusad på och ingen som haft min mamma som lärare i skolan.

Jag far illa nu.
Jag vill inte var här i mitt förflutna.
Jag vill till det okända.
Till det som är vår framtid.

Det här inlägget postades i Eva och märktes , av Eva. Bokmärk permalänken.

Om Eva

Jag är en medelålders mamma som trivs med att leva mitt liv. Jag är tvåbarnsmamma, kvinna, kollega, vän, fru som älskar min mina katter, mina löparskor, min MacBook och min familj ........ och jag har ALDRIG någonsin varit lyckligare

10 reaktion på “Längtan till det okända

  1. Har undrat, förstår lite bättre nu. Önskar er fortsatt lycka och glädje!
    Hoppas inte du försvinner härifrån ;)

    • Tack snälla.
      Jag tror och hoppas att det blir både lycka och glädje i vårt nya hem och att försvinna härifrån har jag absolut inga planer på.

      Men du vet att om du någon gång undrar över någonting så är det bara att fråga.

  2. Inte bara jobb, hus, kommun som är nytt utan även layouten. Snyggt!

    Det där du beskriver i det här inlägget känner jag väl igen! Växte upp i et litet samhälle med ett speciellt namn så typ alla visste vem man var. När jag började plugga i annat län var det sån befrielse att bara vara ”Bonnfrua” och inte dotter till… Så visst är det skönt att bryta upp ibland! Nu är jag ju gift med min Bonde och är hans fru i bygden men på jobbet är jag bara jag.

    Oj vad jag svamlar! lycka till nu med flytt o allt! Ser fram emot de nya vyerna sedda genom din kameralins!

  3. Jag vet hur det är att resa, flytta och leva i det okända och jag kan säga att jag är mycket nöjd.. Det kommer du/ni också att bli hoppas jag av hela mitt hjärta..
    Släng upp ditt livspussel i skyn och plocka ihop ett nytt. Många bitar i ditt pussel är ihoplimmade men många nya måste på plats och det är så spännande… Du kommer att få en ny, vacker bild och den gamla har du kvar i fotostatiskt minne.. Man ska inte glömma, bara förändra till det bättre..
    Nu är du på plats och jag vet att du limmar bitar för brinnande livet och när det gäller dig så vet jag att du gör det bra..
    NU får du en stor kram av en Mingla.. Dags för en ny vacker bild av ditt och din familjs pussel..

Lämna ett svar till Susanne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.