En vecka senare.

Idag är jag glad. 
Jag är trött.
Väldigt trött men väldigt glad.
Jag känner en enorm tacksamhet.

Idag är jag glad över att jag inte behövt ringa 112.
Jag är glad över att jag inte behövt se Mannen Min Älskade åka iväg i en ambulans.
Jag är glad över att hela mitt inre inte rivs av rädslor.
Jag är glad över att mina händer inte darrar.
Jag är glad över att Ungen är hemma.
Jag är glad över att Svärmor är här.
Jag är glad över att jag inte är ensam hemma med Bebisen.
Jag är glad över att det inte kommer att vara tomt i sängen bredvid mig när jag snart ska gå och lägga mig.

Det har varit en vecka från helvetet.
En helg och en vecka fylld med rädslor.
Nu är den helgen och den veckan över.
Rädslorna har släppt.
Tröttheten kommer när spänningarna släpper.
Kroppen känns tung.
Tankarna flyter lika trögt som sirap i en burk som stått i kylskåpet.
Det har varit en vecka från helvetet.
Nu är den veckan slut.

Nya dagar.
Spännande dagar.

*******************************************************

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 reaktion på “En vecka senare.

  1. Hej
    Vilken tuff vecka med massor av oro. Skönt att den är över nu och att du har människor omkring dig. Vill säga att bilderna på sidan är såå fina, alla i din familj ser så goa ut, inte minst du själv! Kram.

    Svar: Tack Monika.
    Kul att du är tillbaka :)

    Ja, det har varit en tuff vecka och det var skönt med liv i luckan och sällskap och det var väldigt skönt med tystnad och lite ensamhet också.

  2. Japp!!
    Tänk vad fort saker blir till minnen..
    Tröttheten går också snart över och livet är som vanligt igen..

    Nu är det här över och det har gått bra..
    Ta hand om dig nu..

    Svar: Ja tack och lov så gick det bra.
    Väldigt bra.
    Känslan håller på att ebba ut, och precis som du skriver, förvandlas till ett minne.

    Tack för allt min vän.

  3. Oj det låter tufft det där, hoppas du har en fin lördag nu utan oro och elände!

    Svar: Det var riktigt tufft men den här lördagen var helt eländesfri.
    :D

  4. Usch ja… det lät inte roligt det där som hände! Skönt att det har gått bra! Hoppas ni kommer slippa sån där dramatik nu för en lååång tid framöver!!!
    Ocn nej – det var inte mina egna älsklingar som var på videoklippet på min sida! :-)

    Svar: Ja, dramatiken i den vanliga vardagen är trots allt den allra bästa dramatiken.
    :)

  5. Hej Eva!
    Jag har tänkt mycket på dig i veckan. Förstår att det måste ha varit en skäckupplevelse! Livet kan ändras på en sekund ibland… Förstod att det var något när ingen rapport kom från genrepet!

    Förra året trodde jag att jag skulle förlora dottern i något så ”banalt” som körtelfeber. Hon hade över 40, ibland 41 graders feber i 42 dygn. Dom sista 9 dygnen var hon på sjukhus. Bara det var en skräckis för sig.. Det slutade med att dom gav henne en överdos av morfin och annat.

    Var rädda om varandra *S* men det har jag en stark känsla av att ni redan är!!!

    Svar: Usch! Ett så sjukt barn är också en skräck.
    Som sagt……från den ena sekunden till den andra.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.