Dagens ros går utan tvekan till den underbara personalen på akuten, IVA och avdelning 42 på Mora Lasarett.
Tack alla fantastiska människor för att ni tagit så väl hand om oss och för att ni nästan har fått oss att känna oss ”som hemma”.
Jag hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att jag ALDRIG mer behöver träffa en endaste av er igen.

Dagens ris går utan tvekan till alla idioter som befann sig på riksväg 70 mellan Mora och Rättvik samtidigt som vi var där idag.
Det går till er tre som trots att det var bilköer från båda hållen absolut var tvungna att köra om den ena bilen efter den andra bara för att komma ytterligare några meter längre fram
Ni riskerar inte bara era egna liv utan även mitt liv och livet på alla de människor som står mig nära och som jag älskar.

Läs även andra bloggares åsikter om ros, ris, Mora Lasarett, bildårar, idioter

Det blir väldigt sällan så som man tror att det ska bli.
Det är bara att inse.
Och det är en otrolig tur att vi inte vet hur det ska bli till sist.

Det har varit ett skakigt dygn.
Det skakiga är på väg att ebba ut och alldeles snart är det helt stabilt igen.

Skönt.

Läs även andra bloggares åsikter om Tonåringen

Ny dag, fredag den här gången.
Nya aktiviteter på gång.
Eller……..egentligen bara en variant på samma tema.
På temat vatten.

Vid en regntunna nära dig:

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, vatten, regn, tunna

Jag har gjort någonting som jag aldrig tidigare har gjort i mitt liv.
Ikväll har jag gjort det.
Jag har importerat inläggen från min första WordPressblogg hit till den här.
Det gick hur bra som helst.
Vad jag kan se har jag fått med mig allt utom halva december 2008, januari 2009 och det lilla som var skrivet i februari 2009.
Jag försökte flera gånger med samma resultat och då bestämde jag mig för att inte lägga ner mer energi på det.
Alla kommentarer är till och med överflyttade.
Det ser inte ut som om dom är där men när jag går in på gamla inlägg så finns dom där så snygg och prydligt.

Så importerat en blogg har jag alltså gjort för första gången i mitt liv.
Sen har jag gjort en sak till för första gången.
Jag raderade nämligen bloggen när jag hade importerat klart.

Jag kunde se att det fortfarande hamnade läsare där som sökte på Evas Svammel och eftersom jag tycker att det är bättre att alla hamnar här direkt så tog jag helt sonika bort den.

Schipp Shopp!
(Okay, jag erkänner……..jag hade lite hjärtklappning)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, WordPress, hjärtklappning

Grannen efterfrågar ett lite mer utförligt recept på oljan och självklart delar jag med mig av det.
Ju fler som får nytta av oljan, desto bättre.

• Johannesörtsblommor som helst plockas en riktigt solig förmiddag. De ska vara mer nyblommande än på väg att blomma över.
• Olivolja Extra Vergine

Det är det som behövs.
Lägg de nyplockade blommorna i en liten glasburk och häll på oljan.
Jag fyllde på med blommor när jag hällde på oljan eftersom de sjunker ihop en del.
Skruva på locket och ställ oljan på ett fat i ett soligt fönster.
Låt oljan stå i fönstret i en vecka och vänd på burken en gång om dagen.
Sila av blommorna och häll tillbaka oljan i burken och låt den stå kvar i fönstret ytterligare två veckor och fortsätt vänd på burken en gång om dagen.

Klart!

Läs även andra bloggares åsikter om johannesörtsolja

Här kan du titta på alla bilderna i mitt lilla fotoprojekt.

Läs även andra bloggares åsikter om 365 bilder

För många år sedan.
Väldigt många år sedan.
Innan Tonåringen.
Ja till och med så länge sedan att det var innan Tonåringen ens hade hunnit bli en glimt i sin mors öga.

Då i alla fall, hade jag en pojkvän som var väldigt intresserad av natur, växter och läkeväxter.
Utav honom lärde jag mig göra johannesörtsolja och jag lärde mig även nyttan av den.
Den är helt fantastisk vid brännskador.

Jag gav min mamma en skvätt olja och när hon hade gräddat ugnspannkakor i gamla gjutjärnsstekpannor och tagit i handtaget utan att använda grytlapp så dristade hon sig till att testa oljan trots att hon, som hon själv sa, inte trodde att den skulle fungera.
Men tycker man bara tillräckligt synd om sig själv så kan man till och med prova sådant man inte riktigt tror på.
Enligt henne själv strök hon på av oljan och satt sen häpet och tittade på när brännblåsorna krympte och smärtan i handflatan nästan försvann.

I alla fall.
Var vi plockade Johannesörten den gången har jag så klart glömt bort men jag har spanat.
I alla dessa år har jag spanat efter den gula blomman.
Var jag än har varit i sommartider har jag spanat efter den.
Glott, spanat, kikat och tittat.
Inte letat men jag har hela tiden registrerat eftersom min förhoppning varit att hitta blommor för att återigen kunna göra en burk med den åtråvärda oljan som kostar dyra pengar på hälsokosten.

Så härom dagen när vi var ute på en av våra många björnspaningsrundor.
Plötsligt såg jag den överallt.
Jag var tvungen att ropa åt Min Älskade att stanna bilen så att jag kunde hoppa ner i diket och provkänna för att försäkra mig om att det var äkta Johannesört.
Det var det.
Hur mycket som helst.
På flera ställen dessutom.
Diken fyllda till bredden med Johannesört.
Alldeles i närheten.
På platsen där vi bor.
Efter alla dessa år som jag har spanat så hittar jag blomman i ett dike några hundra meter från huset vi bor i.

Blommorna ska helst plockas på förmiddagen en solig dag.
Idag har jag plockat så mycket jag behöver.
Inte mer och inte mindre.
Precis så mycket jag behöver.

Om några veckor är den vackert röda och helande oljan klar.

Läs även andra bloggares åsikter om Johannesört, johannesörtsolja, brännskador, dike

Just nu funderar jag över vilket som är bäst.

Att Minsting sover hela natten i sin säng och vaknar pigg och glad när klockan är 04.35 eller att han ropar och kommer över till vår säng, snurrar i mitten och sparkar ömsom mig och ömsom Min Älskade i ryggen i 30 minuter innan han somnar om och sover till 06.15

Sammantaget blir det ju fler minuters sömn med det andra alternativet även om den blir avbruten.

Jag får fundera lite till.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, sömn, morgon, nattvandrare

Skorna är premiärsprungna.
Men det var drygt.
Jag kände direkt att det inte skulle bli någon räkmacka idag.
Jag kände direkt att det inte kändes speciellt snabbt.
Det var liksom inte det där flytet i kroppen.
Men den stora skillnaden den här gången mot tidigare gånger när det känts drygt var att jag inte gav upp och gick utan jag kunde pressa mig och fortsätta springa.
Jag sprang 10-2-10-2-12 och det blev totalt 5.48 km.

Jag tänker inte analysera ihjäl mig om det var jobbigare idag på grund av att jag ätit annorlunda/för mycket/för lite, druckit mer/mindre, om det var för att jag har ägglossning (eller nåt) eller om det beror på att det var varmare idag än i lördags.
Jag bara konstaterar att det var drygt som fan idag, att jag fixade att fortsätta enligt plan trots att det var drygt och jag bestämmer mig för att känna mig väldigt nöjd med det.

Skorna då?
De kändes bra.
Lite svårt att säga första gången.
Eventuellt kände jag av min vänstra fot som jag haft problem med men det kan även vara så att jag bara behöver knyta dom aningens lite hårdare nästa gång.
Jag är ju så van med de andra skorna som jag måste knyta löst för att fötterna inte ska domna så möjligen knöt jag för löst den här första gången.

På torsdag, eller eventuellt fredag, är det dags för tur nummer två i de nya skorna och då kommer det att gå lättare igen.
Det känner jag på mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Runmeter, Nike Zoom Structure, löpning, drygt

Jag säger bara två saker.
Scorett och REA.
Sen låter jag bilden tala för sig själv.

Det här blir någonting att gå till bussen i den 4 augusti.

Läs även andra bloggares åsikter om Scorett, clogs, träskor, så jävla snygga