Jag gjorde ett försök för länge sedan.
Det var ju en klassiker och ett ”måste” långt innan filmerna.
Jag var tvungen att ge upp.
Det var namnen som gjorde att jag stupade.
Det var namn som var så långt ifrån de namn jag var van vid att all energi gick åt att fundera på om de där namnen över huvud taget gick att uttala och hur de skulle låta om det var så att de gick att uttala.
Eftersom jag la energin på namnen så tappade jag tråden i historian innan det ens blivit en tråd att följa.

Nu har jag lånat hela trilogin som ljudbok.
Ljudböcker är ju verkligen min pryl.
Jag har bestämt mig för att försöka igen.
Min förhoppning är att det blir något helt annat när någon annan läser.
Även den här boken.
Någon annan har redan bestämt hur namnen ska uttalas så jag behöver inte ens fundera på det.

Jag hoppas att jag har många härliga timmar framför mig för jag har bestämt mig för att ge den en ny och ärlig chans.

Fortsättning följer ………..

Läs även andra bloggares åsikter om ringens brödraskap, Tolkien, ljudbok

Vi har haft personaldag på jobbet idag.
Eftersom bussen var förödande sen var jag senare än vad som var tänkt.
Jag var sist.
När jag kom inglidande med en kopp kaffe i ena handen och en macka i den andra satt alla mina kollegor helt tysta.
På sina stolar i en halvcirkel runt några stora tända ljus.
Det var tyst och stilla i det stora konferensrummet.

Uppgiften var att reflektera över några frågor.

• Fattas det någonting i ditt liv?
• Vad behövs för att du ska tycka att det blir spännande att vakna nästa dag?
• Finns det något som du har drömt om att kunna?
• Någon plats som du vill besöka?

Jag knaprade på min macka och drack mitt kaffe och funderade jag också.
Jag behövde inte fundera speciellt länge innan jag visste mina svar.

Det fattas ingenting i mitt liv och jag tycker redan att den här dagen ska bli spännande när jag vaknar på morgonen.

Jag är så enormt tacksam över mitt liv.

Tacksam över Tonåringen som är underbar.
Tacksam att jag har träffat Min Älskade.
Över att vi har en fantastisk son tillsammans.
Jag är så tacksam över att vi har varandra.
Över vårt drömhus.
Vår gård.
Jag känner sådan otrolig ödmjukhet inför och tacksam över vårt liv.

Ibland känner jag mig nästan larvig i min tacksamhet.
Näst intill fånig.
Över att jag är så lycklig i det vanliga livet.
Samtidigt som jag är glad över att jag känner just tacksamhet i det lilla.
Det lilla som egentligen är det som är det stora.
Så otroligt glad.
Det gör att jag vilar.
Jag är nöjd.
Jag är trygg.

(På fråga tre svarar jag rida och på fråga fyra svarar jag att jag önskar att jag får resa till Italien igen.)

Läs även andra bloggares åsikter om tacksamhet, lycka, personaldag, tacksamhet

Min Älskade och jag vaknade av klockan imorse.
Vi hann till och med ner för trappen innan Ungen vaknade.
Annorlunda.
Väldigt annorlunda!

Lite bråttom blir det också.

Utomhus ser det fortfarande ut så här.

Nu konferera sig lite.

Location:Boda Björkallén,,Sverige

Träningen går bra.
Jag är igång igen.

Jag vikarierade som gympaledare i torsdags.
Jag har ju ingen egen grupp längre men hade lovat att hoppa in.
Kände mig minimalt sugen innan men när jag väl stod där i mitten och musiken började så kände jag inspirationen komma.
Det är ju kul alltså.
Det är ju det.
Inspirerad som jag var så gav jag naturligtvis allt i styrkeövningarna och det resulterade i en förödande träningsvärk.
Den kom krypande på fredagseftermiddagen och kulminerade igår.Olidligt men skönt samtidigt.
Nästan olidligt skönt.
Jag behöver styrkeövningar.

Kilometer efter kilometer avverkas dessutom på löpbandet.
Och ja Ister, jag har släppt taget.
Jag varvar fortfarande gång med löpning och försöker göra löpperioderna längre och längre.
Men lite drygt är det allt fortfarande.
Igår försökte jag springa sex minuter och gå två men orkade bara tre gånger och fick lov att dra ner till löpning fyra minuter.
Men det blev i alla fall lite drygt fem kilometer och totalt 40 minuter på löpbandet inklusive nedvarvning.
Igår avslutade jag dessutom med situps, rygglyft och armhävningar.

Nu börjar jag längta, på riktigt, efter att snön ska försvinna så pass att jag vågar ge mig ut i naturen.
Än så länge är det bara de större vägarna som är snö och isfria men en vecka till med tö räcker nog för att jag ska testa.

Nästa helg kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om träning, löpning, gympa, träningsvärk

För hundrade gången kommer ett test.
Ny app för att blogga från iPhone den här gången.

Bild på rosa sneakers får bli testbild den här gången.

HEPP!

Bloggat från min iPhone

Kan det verkligen vara så att den är av godo den här gången.

Tidigare har jag alltid känt mig bestulen.
Bestulen på tid och bestulen på sömn.
Det har tagit en veckan innan jag har blivit mig själv igen.

Det känns mycket lättare idag.
Jag misstänker att det till stor del beror på att jag fick sova vidare när Min Älskade och Bebis gick upp i morse.
Men jag tycker att det har funkat bra med Bebis också.
Han var på ett strålande humör hela förmiddagen.
Höll sig vaken, pigg och glad.
Han skottade in massor med mat till lunch och sov middag en gång mitt på dagen.
Det goda humöret fortsatte hela eftermiddagen.
Hon skottade in ytterligare ett lass till middag, lekte, flinade, myste,  plirade och var sitt vanliga efterlängtade pillemariska jag hela dagen.
Han avslutade dagen med att i harmoni äta ytterligare ett lass (gröt den här gången) och sträckte sig mot sängen när det var dags.

Ända till 18.30 lyckades vi dra ut på det idag.

Jo, det känns klart och tydligt att det har varit en bra dag.
Kanske går förlusten av den där timmen lite lättare den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om sommartid, timme, pigg, glad

Kära Mingla.
Du som är en människa som håller till i ett utrymma väldigt nära mitt hjärta.
Du som är en människa som jag betraktar som en vän.
En vän som jag aldrig har träffat.
Ändå finns du där.
Jag vet ju det.
Jag känner ju det.
Att du finns där för mig.

Du messar när vi inte hörts av på länge.
Du skriver och frågar hur vi mår när jag inte skrivit på några dagar.
Det finns alltid, och då menar jag alltid, plats för andra människor i dina tankar.
Du tar dig alltid tid.

Det är bra med oss.
Bebis har frisknat till.
Humöret är på väg tillbaka.
(På oss alla)
Matlusten är på väg tillbaka.
Hostan håller på att ge med sig.
Näsan behöver inte torkas lika ofta längre.

Min Älskade mår bra.
Tonåringen mår bra.
Jag mår bra.

Det har bara inte funnits ork och lust till bloggen.
Men vi mår bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Mingla, vän, omtanke, hjärta

Idag önskar jag att Bebis fortsätter sova i en och en halv timme till och att han vaknar och är frisk.
Att han slutar hosta, slutar vara hängig, börjar äta igen och blir sitt vanliga pigga, pillemariska jag.

Det är min önskan för dagen.
Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Läs även andra bloggares åsikter om torsdag, VAB, hosta, Bebis

Jag har en egen domän.
På den har jag en blogg.
Eftersom jag har det så vill jag ha läsare till min blogg.
Så klart.
Jag skriver ju inte bara för mig själv utan jag skriver ju även för er som läser.

Så för att meddela min omvärld att jag har skrivit en ny postning så brukade jag tidigare kopiera länken till postningen och lägga ut den på Facebook.
Med tiden märkte jag att jag oftare och oftare glömde bort det.
Glömde jag inte bort det så tyckte jag att det var lite bökigt.
In i inlägget, kopiera länken, in i Facebook, skriva en rad, klistra in länken och publicera.

Likadant har jag gjort nu när jag har börjat Twittra.
Jag har kopierat länken till postningen och klistrat in och gjort en tweet av det för att uppmärksamma de som har mig i sitt flöde om att det finns nytt att läsa.
Det är ju också lite bökigt.
In i inlägget, kopiera länken, in på Twitter, skriva en rad, klistra in länken och publicera.
Dessutom fungerade det inte när jag publicerade inlägg från iPhone.

Hm.
Så klart vore det ju fiffigt om det här skötte sig automatiskt.
Efter lite sökande hittade jag två plugin som gjorde det hela automatiskt.

Så här är mitt tips till dig som har en WP blogg på egen domän.

För att publicera automatiskt på Facebook använder jag pluginet Wordbook.
För att publicera automatiskt på Twitter använder jag pluginet WP to Twitter.

Bara att ladda hem, packa upp, installer i pluginkatalogen, fixa inställningarna i tillägget och sen tuta och köra.

Lätt plätt var det.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, Twitter, Facebook, posningar, automatiskt

Jag är lite av en nörd.
Det är bara att erkänna.
Jag gillar tekniska prylar.
Inte alla tekniska prylar.
Men vissa tekniska prylar.

Tex älskar jag mobiltelefoner och har alltid gjort.
Just nu älskar jag min iPhone villkorslöst.
Jag älskar även datorer och har gjort det rätt länge.
Just nu älskar jag min lilla rosa villkorslöst.
Sen är det ju så att jag älskar min blogg och Internet också.
Ni som hängt här ett tag vet att jag är sjukt stolt över min blogg och över det faktum att jag fixat den själv.
Att jag har skaffat domän, installerat WP, fixat utseendet och fixat funktionen som jag vill ha det själv och att jag genom det har lärt mig otroligt mycket.

Så klart älskar jag det faktum att det går att koppla ihop de här tre (eller fyra) älsklingarna och på så sätt få ut ännu mer av dom.
Dom liksom kompletterar varandra på ett underbart sätt.

Jag bara älskar att det är så.
Jag känner mig hur nördig som helst och jag bara älskar det också.

Läs även andra bloggares åsikter om nörd, iPhone, HP 110C-1190EO, teknik