Det är ju inte alltid som man tycker likadant som chefen.
Men det är bara att rätta in sig i ledet och göra som chefen säger.
Får jag presentera: Bebis – den nya chefen för familjens torrförråd.
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om chef, torrförråd, Bebis
När jag klev ut på trappen i morse så möttes jag att ett främmande ljussken.
Det var nästan så att jag blev bländad.
Förvirrad tänkte jag att det måste vara ett UFO.
Ett rymdskepp som landat bakom grannens hus.
Vad annat skulle det kunna vara som spred detta starka och ovanliga sken omkring sig?
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om UFO, ljussken, bländad
När det totala sammanbrottet är som närmast.
Sekunderna innan härdsmältan.
Då verkar Bebis inse.
Inse att han är på den yttersta linjen och tassar.
Plötsligt händer det.
Bebis sover hela natten.
Lugnt och skönt sover han och vaknar inte förrän 05.30
När vi som bäst behöver det så slår han till.
Jag tror bestämt att jag ska köpa en trosslott idag.
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om sovmorgon, Bebis, utvilad, härdsmälta, trisslott
I år ska vi se Midvinterblot med jobbet.
Det är det som är årets julfest.
Jag tycker att det låter hur kul som helst.
Jag gillar julfester.
Fester i allmänhet brukar ju kunna vara trivsamma och roliga på många sätt och vis.
Idag möttes jag av mina jobbarkompisars ögonbryn som höjts och hakor som tappats av förvåning när jag meddelade att jag inte anmält mig.
Jag berättade att jag hade bestämt mig för att stanna hemma.
Jag har valt att inte gå på julfesten.
Valet var inte speciellt svårt.
Som jag sa till mina jobbarkompisar.
”Men snälla ni. Jag har en Bebis som vaknar kl 04-10 VARENDA morgon. När klockan är åtta på kvällen gråter jag av trötthet.
Skulle jag samla ihop så mycket kraft att jag skulle gå på julfesten och dessutom dricka en öl eller ett glas vin så kan jag bara se tre möjliga händelseförlopp.
Inget av de här alternativen är något som jag önskar utsätta vare sig mina jobbarkompisar eller mig själv för.
Jag är så trött.
Vi har vaknat mellan 03.50 och 05.15 länge nu.
Jag vet inte exakt hur länge men vi tror att det kan vara sedan i somras.
Nu är jag så in i märgen trött och jag tror aldrig att jag har varit så här trött någon gång tidigare i mitt liv.
Jag är så trött att det känns helt naturligt att tacka nej till julfesten.
Jag är så trött.
Så fruktansvärt trött.
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om julfest, Midvinterblot, jobbarkompisar, trött
Idag var det grått.
Fuktigt och grått.
Klämkäckt så tänkte jag “det finns inte något dåligt väder bara dåliga kläder”, drog på mig det bästa jag hade, packade ner Bebis i vagnen och drog iväg på en promenad.
I ett, som vanligt, rasande tempo drog jag vagnen genom omgivningarna.
Visst var det skönt när jag väl kom ut.
Det var till och med riktigt skönt.
Men grått.
Det var så jämngrått att jag ett tag trodde att jag hade blivit färgblind.
Då är det grått.
Jämngrått.
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om grått, väder, söndag, färgblind
När Älskade Kusinen var här senast så hade hon med sin några nya böcker till Bebisen.
Det var inte succé vid första anblicken.
Bebisen gillar de böcker han har och tittade skeptiskt på de nya.
De har legat framme men inte alls varit populära.
Förrän nu.
Nu ligger Totteboken rätt högt upp på listan för mest lästa böcker.
Men bäst är nog boken om Bäbis.
Tycker jag alltså.
Boken handlar om Bäbis som är lessen.
Bäbis vill inte ha nappen, inte nallen, vill inte dricka, inte äta och inte läsa bok.
Bäbis vill upp i famnen.
Bäbis vill kramas.
När vi läste boken för etthundrafemtioelfte gången och kom just till sidan där Bäbis vill kramas så tittade Bebis på mig, böjde sig fram, sträckte fram sina armar, la sin kind mot min och kramade mig.
Nu ska vi kramas varenda gång vi kommer till just den sidan.
Oavsett om han sitter i mitt knä, sitter eller står bredvid mig så ska vi kramas.
Helt underbart.
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Bäbis lessen, barnbok, kramar, underbart
Nu är det mörkt.
Det känns som det är som allra mörkast just nu.
Vissa dagar blir det inte ens riktigt ljust mitt på dagen.
Men hur mörkt det än är så blir det faktiskt inte värre än så här.
Det blir inte mycket mörkare än så här.
Om tio dagar är det 1:a advent och då ljusnar det en aning.
I alla fall i våra fönster.
Sen är det ju faktiskt så att det vänder snart.
Det står inte på.
Det är bara lite lite drygt en månad kvar.
Snart ljusnar det i krumelunten igen.
Jag lovar……..
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om 1:a advent, mörker, krumelunten, vintersolståndet
Bebisen har en bok.
Eller, Bebisen har många böcker, men det är framför allt en som jag tänker på just nu.
Den heter “Mina mjuka vänner” och består av en rad sidor med uppfällbara flikar.
Den handlar om djur.
På första uppslaget är det en ytterst fånig vers på rim och en tecknad bild på djuret.
Så fäller man upp fliken och samma djur visar sig men med infälld “päls” som går att klappa.
Olika strukturer att känna på – väldigt pedagogiskt och spännande.
Olika djur och olika päls och färg.
Första uppslaget är helt ok.
Den fåniga versen med dåligt rim, valpen Valle, en kulle, en liten bit staket, några blommor och ett bi.
Allt gott och väl så långt.
Så viker jag upp fliken och ser det andra uppslaget.
Det är då jag plötsligt ser ut som ett frågetecken.
Lite mer staket, en sten, valpen Valle, gräsmatta och?
Ja och vaddå för någonting?
Vad menar den som tecknade att det där röda molnet i bakgrunden ska föreställa?
Hur jag än försöker kan jag inte få det till någon buske.
Jag kan inte få det till någon blomma.
Jag kan inte ens få det till ett väldigt stort men vanligt moln på himlen.
Vad är det?
Jag ser bara två alternativ.
Ett är en sandstorm som hotar i bakgrunden och som snart kommer att dra fram och svepa med sig både Valle och benet.
Två är resterna av en atombomb som har släppts vid horisonten och då anar jag, återigen, att både Valle och benet ligger rätt snorigt till.
Jag undrar verkligen hur de som gjorde den här boken tänkte.
Vad fasiken är det där röda fluffiga i bakgrunden för någonting?
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om valpen Valle, barnbok, teckning, sandstorm, atombomb
Här kommer ytterligare ett inlägg som spinner vidare på Sofias inlägg om att lurka på Internet.
Jag har ju kommit på ytterligare en anledning till varför jag lurkar på Internet.
Ibland beror det helt enkelt på att jag är på en blogg som handlar om någonting som egentligen inte alls intresserar mig.
Kan tyckas en smula märkligt men det händer ibland.
Det är precis som att jag inte kan hålla mig.
Jag bara måste kika in där ibland.
Bara för att kolla läget.
Den här bloggen är ett typiskt exempel.
Här kikar jag in ibland bara för att han är tillsammans med en brud i grannbyn och eftersom de förekommer en del i media.
Jag tycker egentligen inte att bloggen vare sig är välskriven, intressant eller ens rolig.
Ändå kikar jag in med jämna mellanrum.
Men att jag skulle kommentera.
Never!
Det är nästan så att det är på gränsen till skämmigt.
Nästan i alla fall.
Här finns del ett om att lurka sig lite
Här finns del två om att lurka sig lite
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, lurka, kommentarer
