Mymlan har gjort det. Abbes pappa har gjort det. Linda har gjort det.
Det är säkert väldigt många som har gjort det.
Nu har jag också gjort det.
Jag såg en tv-reklam för 118100 i morse och plötsligt stod jag med telefonen i handen, knappade in frågan "Vad är Evassvammel?" och skickade iväg.
I mitt morgon- och småbarnsförvirrade tillstånd blev jag plötsligt osäker på vilket nummer det var jag skulle skicka till.
Var det 118 100 eller var det 118 118 eller vad var det för nummer?
Jag kommer ju ihåg att Mymlan hade bloggat om det här för ett tag sedan så jag var tvungen att leta reda på hennes postning och kolla numret.
118 800 var det nummer hon hade använt.
Jag drog iväg ett till SMS.
Exakt likadant.
Så pep det till i telefonen och jag läste följande:

"Evassvammel är en svensk blogg som skrivs av en tjej vid namn Eva Holm. På sin blogg skriver Eva intressant och tankeväckande om barn och familj, nöje och kultur och sitt fantastiska liv i allmänhet."

Visst låter det bra.
Helt otroligt om jag ska vara ärlig.
I mitt stilla sinne så undrar jag hur de får fram den här, häpnadsväckande men förvisso helt korrekta, informationen.
Så skakade det till i telefonen ytterligare en gång och svaret på frågan "Vad är Evassvammel?" kom från 118 800.

 

"En slags klappgröt som serveras på julaftonen."

 

I mitt stilla sinne, en gång till, undrar jag hur de fick fram denna, ännu mer häpnadsväckande, information och framförallt undrar jag var i Sverige denna klappgröt som kallas Evassvammel serveras på julaftonen.
En sak vet jag i alla fall och det är att jag skulle gärna vilja åka till den platsen och jag skulle inte ha någonting emot att vara där en julafton.
En slags klappgröt liksom.
Eeh!
Jaha………

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Evas Svammel, 118 100, klappgröt, bloggen

Morgonens meteorolog på TV4 Nyhetsmorgon heter Johan Sohlberg.
Det tycker jag är lustigt.
Riktigt lustigt.

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om morgon, tv4, nyhetsmorgon, lustigt

För ett par veckor sedan var mamma hit med några kartonger.
Dessa kartonger innehöll saker efter Tonåringen.
Leksaker från olika åldrar men också en mugg.
En pipmugg som jag köpte till honom när han var rätt liten.

Den här muggen plockade jag fram, diskade och satte fram till Bebis.

Observera muggen och peken.

 

 

 

 

 

 

 

Observera muggen och peken. 

Snacka om succé.
Vem kan motstå en redan inbiten och provtuggad pipmugg från 1990-talet?
Inte Bebis i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om pipmugg, Tonåringen, Bebis, kvalitet, Tupperware

När jag står i köket, tidigt på morgonen, och kokar frukostgröt till Bebisen så fladdrar en tanke förbi.
Tanken fladdrar iväg och jag bestämmer mig för att ta tag iden.
Jag drar den tillbaka till mitt medvetande.
Jag fokuserar, tittar ut genom fönstret, och tänker klart tanken.
Jag tittar ut genom det andra och det tredje köksfönstret.

Plötsligt så svindlar det.
För ett ögonblick så tappar jag nästan balansen.
"Allt det här är mitt."
"Mannen som bor här tillsammans med mig är min make."
"Barnen är mina barn. Mina två söner."
"Huset vi bor i, det vänliga och kärleksfulla huset är vårt. Vårt eget. Vi har köpt det."
"Uthusen, ladan, vedboden, gäststugan och den gamla ladugården är vårt."
"Ängarna och skogen där Tonåringen åker cross är faktiskt vår mark."
"Det här är faktiskt mitt liv."
"Tänk att det var så här det var meningen att det skulle bli."
"Tänk att jag är lycklig."

Jag blir alldeles yr när jag har tänkt klart tanken.
När jag inser och förstår.
Allt är mitt.
Det är mitt liv.
Jag är lycklig……..

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om insikt, svindel, yrsel, tanke, lycka

När jag läste om veckans tema på Bloggvärldsbloggen så tänkte jag direkt på en postning som jag skrev för rätt länge sedan.
Det var ett gästinlägg som jag skrev hos Helen på hennes gamla blogg Min Sida på AB-bloggen.
Jag kommer ihåg som det vore igår…April 2007.

Sorg är veckans tema på Bloggvärldsbloggen.

Här kommer min postning från april 2007 i repris.

Ett liv som levs fullt ut innehåller vanligtvis väldigt många sorger.
En del livssorger är sådana som bara drabbar oss och våra liv utan att vi kan påverka det minsta lilla.
En del livssorger tillfogar vi oss själva men många av dom, som sagt, bara drabbar oss utan att vi kan påverka händelseförloppet det minsta lilla.

Ett av mitt livs största sorger är att att jag aldrig har träffat min pappa.
Jag vet inte hur han ser ut, jag vet inte var han bor, jag vet knapp vad han heter och det som jag börjar tro är den största sorgen av dom alla……….är att jag har ALDRIG haft någon längtan efter att veta vad han heter, var han bor och jag har aldrig haft någon längtan efter att träffa honom.
Eller egentligen är det väl så att mitt livs stora sorg är inte det faktum att jag aldrig träffat min pappa utan snarare att jag inte ens vet om jag har några syskon.

En annan stor sorg i mitt liv är att jag inte klarade av att föda barn och att när jag sent om sider fick hjälp med att plocka ut ungen så visade det sig att jag dessutom inte kunde amma min son.
Jag som var så lycklig över att jag skulle bli mamma och jag som var så fylld av förväntan efter att få föda.
Rädslor över att föda barn fanns inte i mitt sinne.

Jag var ju dessutom så fylld av softade bilder av vackra kvinnor med svällande bröst som ammade sina knubbiga välmående barn…………så tanken på att det inte var för mig fanns inte ens i min föreställningsvärld.
Fråga mig inte hur det kunde komma sig att ja som förstföderska direkt förstod att jag inte skulle klara att föda mitt barn.
Föreställ er skräcken när (den manlige läkaren) fäster klockan, som redan har släppt en gång, och fräser åt mig att jag ska koncentrera mig på att krysta istället för att skrika. Föreställ er ångesten hos barnmorskan som vet att hon inte har gjort det som hon är skyldig att göra………..hon har inte lagt bedövning på mig när läkaren sa att han skulle dra med sugklocka efterson hon personligen trodde att han aldrig skulle genomföra det eftersom jag var så svag som jag var. Föreställ er ångesten hos barnmorskan när läkaren satte sugklockan för andra gången och fräser åt mig att jag ska sluta skrika och koncentrera mig på att krysta………….utan att veta att jag är utan bedövning.
Föreställ er min ångest, min rädsla och min livssorg när läkaren fräste åt mig och jag reser mig upp från liggande till sittande, spänner ögonen i densamme och SKRIKER……….."dra ner byxorna förihelvete så ska jag skära kuken av dig utan bedövning så får vi se vem av oss som skriker högst……….det ska dessutom bli spännande!!!!!!!!!!!!!!!!!!".

Min allra största livssorg är så klart att jag aldrig tidigare har tillåtit mig det som jag innerst inne vet att jag är värd.
Jag har länge vetat vad det är jag behöver och vill ha för att klara av att bli ännu större och ännu starkare starkare som människa.

Jag har länge vetat vad det är jag behöver för att våga vara mig själv så mycket att det tillåter en annan människa än min son att växa sig starkare i min närvaro.
For 26 dagar sedan var det min största livssorg att jag inte tillät mig själv att ens leta efter det som jag innerst inne visste att jag behövde.
Så plötsligt kliver det en ny människa in i mitt liv………en människa som har mod att se mig PRECIS som jag är.
In i mitt liv kliver en människa som har så mycket mod att han vågar och vill älska mig precis för den jag är.
Utan förvarning kliver den modigaste människa jag någonsin träffat…………..rakt in i mitt liv.

För första gången i mitt liv träffar jag en människa som inte är rädd för mig……………en människa som vågar ta emot hela mig helt utan rädslor.

I ett ögonblick så ställs orden "mitt livs sorger" på sin spets…………….
Plötsligt så ändras mina tankebanor…………
Den underbara tanken börjar gro och växa sig starkare i mitt inre………..

Tänk om det är så att de livssorger jag burit i mitt liv hittills…………….bara varit träning?
Tänk om det bara varit träning för att jag skulle vara färdig ………….. för att jag skulle vara helt klar och färdig när det var dags för mig att börja leva …………..på riktigt?

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, bloggtema, Bloggvärldsbloggen, Eva, Puppe

När febern var som högst och innan Alvedonet hade börjat verka så var det här det som räddade oss.
En räddare i nöden.

Håll till godo och njut.
Det gjorde jag.

I nitton och en halv minut……………

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om feber, Alvedon, Teletubbies, You Tube, filmklipp

Det måste ha varit väldigt spännande.
Det som dom tittade på.
Eller kanske lyssnade på.
Alla tre.
Extremt fokuserade.

Brudar?
Motorcyklar?
Hårdrock?
Fyrhjulingar?

Något väldigt manligt verkar det ha varit i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 
*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Puppe, Tonåringen, Bebisen, manligt, hårdrock, brudar

Jag fattar inte.
Det går bara inte ihop.
Hur gör alla andra för att hinna med?
För att hinna med ungar, make, hem, träning, jobb, egentid och sömn.

Vi (läs Bebis) vaknar någon gång mellan 05.30 och 06.22
(06.22 har hänt EN gång det senaste halvåret och det var igår)
Mannen Min Älskade dricker en kopp kaffe och åker och jobbar.
Jag dricker kaffe, byter blöja på Bebis och kokar gröt ungefär samtidigt.
Jag matar, klär på och leker.
Jag äter frukost själv, gör Extreme Make Over (sminkar mig) och tänker ut vilka kläder som är det kan tänkas vara så lite fläckar på att de duger att bära på jobbet.
Mannen Min Älskade kommer hem från jobbet, dricker en till kopp kaffe och skjutsar ner mig till jobbet.
Jag jobbar.
Jag åker buss hem och är hemma 17.10
Jag hinner leka en liten stund innan det är dags för middag/gröt, bebisbad, pyjamas och nattning.
När Bebis har somnat så är det dags att se till att Tonåringen läser läxor, dags att slänga i en tvätt i maskinen, hänga tvätten eller plocka ur diskmaskinen.
På måndagar är det gympa och jag försöker ta mig ut och springa lite nu och då.
När klockan är 21.30 så raglar jag upp, tvättar mig, borstar tänderna och går och lägger mig.

Mer än så hinner jag inte med.
Det går bara inte.
Hur gärna jag än skulle vilja så hinner och orkar jag inte mer än så.

Jag är lycklig.
Jag är fantastiskt nöjd med mitt liv.
Min familj är fylld av kärlek.
Jag älskar mitt liv.

Men jag är lite nyfiken.

I mitt stilla sinne undrar jag.
Hur gör alla andra människor?
För att hinna med allting………

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om tid, vardag, kärlek, lycka

Jag har fått en utmaning.
Det är Tonårsmorsa som utmanar mig.
Jag ska beskriva hennes blogg med ett enda ord.

Jag väljer att beskriva Tonårsmorsas blogg med ordet blandad.
Blandad är ett ord som jag tycker stämmer in perfekt på Fatous blogg.
Inläggen är av blandad karaktär. Vardagliga anekdoter blandas med samhällsdebatt.
Inläggen är av blandad längd. Långa inlägg blandas med superkorta inlägg.
Bilder blandas med filmklipp och ord.

Ja, blandad är ett jättebra ord för att beskriva Tonårsmorsas blogg.

Du ska även länka till den du fick utmaningen av.

Jag har, som syns, antagit utmaningen och skickar den vidare till:

Mian
Johanna
Tizzel
Ister
Mingla

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Tonårsmorsa, utmaning, one word

Så bjuder jag på ett litet filmklipp istället.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om filmklipp, bebisen, smörgåskex, You Tube