Men imorgon ska jag inte springa så då kanske jag bloggar om någonting annat.
Kanske alltså.
I kväll bloggar jag om löpning.
Igen.

Kroppen bara spritter av endorfiner.
Jag är fylld av ett välbefinnande som är helt obeskrivligt.
Det hjärtat och kroppen är fyllt av det skriver fingrarna om.
Så är det bara.

Jag har varit ute och sprungit.
Surprise!
Vilken runda.
Jag tror att jag har sprungit min bästa löprunda.
Ever.
I hela mitt liv.
Någonsin.
Det är i och för sig inte så länge eftersom jag inte sprungit så många år.
Men ändå.

Vilken känsla.
Inte någon gång kände jag att jag inte orkade.
Inte ens en sekund kände jag att jag inte orkade.
Inte en enda gång kände jag lust att sluta springa och börja gå istället.
Inte en gång kändes det tungt.
Den där backen som jag i våras tyckte var lite lång och seg kändes som ingenting.
Den där lilla lilla uppförsbacken som jag ibland inte orkat springa uppför, och som idag till och med var alldeles i slutet på rundan, kändes som ingenting.

Jag kände mig stark.

Nu känner jag mig glad.
Stark.
Tacksam.
Välsignad.

Lycklig.

Förresten……………….ni har väl sett att Tonårsmorsa har ny blogg.
Grattis!

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om träning, Nokia Sports Tracker, löpning, eufori, Tonårsmorsa

Lugnet har lagt sig.
Gästerna har åkt.
Sommarens inbokade gäster har varit många här på Holmgården.

Det har varit underbara gäster.
Fantastiska möten.
Många fniss.
Allvarliga diskussioner.
Ett par tårar som fällts över morgonkaffet.
Otaliga är de gapskratt som har avfyrats över köksbordet.

Nu har sommarens sista gäster lämnat.
Lugnet har lagt sig.
Det regnar lätt.
Det andas en föraning om höst utanför fönstret.

Mannen Min Älskade ligger i tv-soffan.
Han fnissar.
Det var länge sedan han hade ro att ligga i tv-soffan.
Det var länge sedan han fnissade som han gör nu.

Det är som bomull för min själ.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om gäster, Puppe, tv-soffan, fniss, bomull

Att jag tycker om att bo där vi bor kan knappast ha undgått någon.
Det finns verkligen hur många fördelar som helst och jag upptäcker bara nya och flera hela tiden.

En utav fördelarna är att det är så roligt och enkelt för mig att ge mig ut och springa här.
Jag gillar att jag kan knyta på mig skorna hemma på gården och sen ge mig iväg direkt utan att behöva ta bilen eller cykeln någon annanstans.
Jag gillar också att det finns så otroligt många olika vägar, stickvägar, stigar och slingor.
Löprundorna går egentligen att variera i det oändliga.

3,2 km, 4,1 km, 5,5 km, 7,19 km, 10 km eller hur långt som helst egentligen utan att behöva vända eller springa samma varv två gånger.

Idag blev det 6,83 km och det var härligt.
Idag sprang jag med musik i öronen för första gången på väldigt väldigt länge.
Det kändes otroligt bra.
Kroppen kändes pigg och andningen lätt.
Ett tag tror jag till och med att jag sprang med ett leende på läpparna.
Ett tag kändes det som om jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Det är en underbar känsla.
Den underbara känslan sitter kvar i kroppen.

Leendet är kvar i ansiktet.
Leendet är kvar på läpparna.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, Nokia Sports Tracker, leende, glad

Snart är det dags.
Första arbetsdagen efter semestern.
Allt ska bli “som vanligt” igen.
Rutiner.

Jag har gjort osemestriga saker.
Jag har duschat på morgonen.
Jag har sminkat mig.
Jag har satt på mig strumpor.
Jag har skyndat en smula för att hinna bli klar med allting.

Snart är det dags.
Första arbetsdagen efter semestern.

Jag känner mig redo.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om vardag, måndag, arbete, rutiner

Fatta att det frestar på öronen att leva väldigt nära en människa som rätt vad det är låter på det här sättet.
Ljuden kan komma precis när som helst.
Och precis var som helst.
Vid matbordet.
Mitt på vardagsrumsgolvet.
Eller som idag……….i en kundvagn i matvarubutiken.

Varningstext: Att lyssna på detta med allt annat än låg volym eller utan hörselkåpor kan medföra risk för hörselnedsättning.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om gaphals, hörselskada, hörselkåpa, filmklipp, komiskt

Efter två och en halv vecka börjar jag tröttna på ihållande regn.
Faktiskt.
Min första semestervecka regnade det konstant i sju dagar.
Efter det har det varit regnskur efter regnskur som nu återigen har övergått till ihållande regn.

Men håll ut.
På måndag börjar jag jobba igen.
Jag utgår ifrån att det fina vädret kommer tillbaka då.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om semester, regn, ihållande regn, regnskur

För ett ögonblick kände jag osäkerheten komma krypande.
Jag satt i bilen tillsammans med Bebisen.
Vi var på väg ner till tåget för att hämta kusinen från den större staden.
Hon som var här tillsammans med sin mamma för några veckor sedan.
Plötsligt kände jag mig osäker.

Vad skulle jag säga?
Vad skulle vi prata om?
Skulle vi ha någonting att prata om över huvud taget?
Jag menar…………

Plötsligt kände jag mig nervös.

I samma ögonblick som hon kom emot mig och Bebis på perrongen så kände jag att oron och osäkerheten försvann.

Sen har vi pratat, fnissat, hon har spelat Guitar Hero med Tonåringen, vi har gapskrattat, pratat, fnissat, myst med Bebis, pratat, gapskrattat, fnissat, myst med Bebis, himlat med ögonen, pratat, fnissat, himlat lite mer med ögonen, viskat, fnissat och pratat.

Jag bara älskar det.
Jag älskar att ha henne här.
Tonåringen älskar henne.
Mannen Min Älskade älskar henne.
Bebisen älskar henne.
Och jag.
Jag bara älskar henne.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om kusin, kärlek, gapskratt, prat, fniss

Det är inte bara de så kallade kvällstidningarna som har nyhetstorka och skriver om samma saker dag ut och dag in.
Zlatan och regnoväder.
Regnoväder och Zlatan.
Det blandas med lite larmrapporter om svininfluensan och alltihop toppas med nyheten om att Britney Spears har shoppat i Nacka.

Även i det Holmska universumet råder det nyhetstorka.
Det är semestertider och det brukar betyda lugn.
Det betyder lite strosning till Coop Nära för att köpa en liter mjölk.
Det betyder lite torkning av tvätt i sommarvinden.
Det betyder lite vattning av sommarblommor.
Det betyder lite grillade hamburgare och hemgjord chokladglass.
Det betyder mest pill i naveln och vickande på tår.

Men allra mest betyder det att vi har tid att fokusera till 100% på den människan i familjen som just nu är inne i en intensiv utvecklingsperiod.
Det är helt fantastiskt.
Från att ha krupit dit han ska till att resa sig och oförhappandes råka ta ett par tre steg.
Från att oförhappandes ha råkat ta ett par steg utan stöd så släpper han nu avsiktligt greppet och går iväg.
Från att ha krupit till något ställe där han kunnat ta stöd för att resa sig upp så reser han sig upp helt på egen hand.
Alltid med det bredaste av leenden på läpparna.

Det är braskande nyheter det.
Även idag skedde lyckosam dokumentation av detta mirakel.

 

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om semester, nyhetstorka, Zlatan, regnoväder, svininfluensan

Till slut gick det.
Att fånga det på bild alltså.

Det är mycket som ska till.
Kameran ska vara i närheten.
Den ska kunna slås på utan att Bebis blir för exalterad och slutar med det han håller på med för att lägga all fokus på att försöka fånga kameran.
Det ska vara lagom avstånd.

Ögonblicket måste vara perfekt helt enkelt.
Det uppstår inte många sådana ögonblick under en dag.

Men idag gjorde det det.

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Bebisen, filmklipp, ögonblick

Gårdagens etappvinnare i Tour de France, den danske cyklisten Nicki Sörensen, blev intervjuad av en engelskspråkig journalist.
På den klassiska frågan om hur det kändes så svarade Nicki:

It haven’t really gone up for me yet.

Sådana uttalanden kan jag tycka är lite roliga.
Väldigt roliga faktiskt.
Så roliga att jag gick och log och småfnissade åt det hela kvällen.

Journalisten måste ju ha undrat vad i hela friden det var människan sa…………

*******************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Tour de France, cykling, Nicki Sörensen, intervju