Med de nya bullarna alltså.

Ja, eftermiddagen och kvällen gick strålande bra.
Bebisen åt och åt och åt och åt.
Proteiner och kolhydrater åkte in i stora lass.
Fler gånger än igår.
Senare än igår.
Bebisen somnade lugnt, skönt, mätt och nöjd.

Bebisen vaknade och var hungrig som en tiger klockan 03.
Dock sågs en liten förbättring redan här eftersom han somnade om ögonblickligen efter avslutad måltid och förhoppningen att få sova vidare till klockan sju levde kvar.
Den grusas kl 05.37 när jag vaknar av att han ligger på mage, pratar högt, sparkar med benen och flinar så att mungiporna håller på att fastna bakom öronen.

05.37 känns fortfarande lite tidigt.
Fortfarande en anings tidigt.
Det är för jävla tidigt faktiskt.

.
********************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om Evas svammel, arla, bebis, andra bullar

Som Mannen Min Älskade har skrivit idag så har Bebisen vaknat omänskligt tidigt och varit omänskligt pigg och glad idag.
De senaste dagarna faktiskt.

Funderingar om att ändra lite mat och sovvanor har snurrat som lösa trådar i huvudet och idag var det hög tid att knyta ihop trådarna till ett sammanhang.

Efter en diskussion som började i morse och som pågått mer eller mindre hela dagen så bestämde vi att planen för de nya bullarna ska vara  mer fast föda, en till tupplur på eftermiddagen och i alla fall en och en halv timmes senare nattning.

Planen är satt i verket.
Bebisen har ätit lunch och middag, han sover nu tupplur iförd ullig björnoverall ute på bron och om en timme är det dags för kvällsgröt.

Det här ska bli spännande.

.
***************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om Evas Svammel, bebis, bullar, mat, tupplur, vanor

Bebisen var lagd i sängen men hade inte riktigt fallit i sömn.
Eftersom jag är Mamman från helvetet så sitter jag utanför sovrummet, istället för i sovrummet och väntar några minuter innan jag går in till Bebisen, stoppar i nappen och säger godnatt igen.
Utanför sovrummet är också platsen där Mannen Min Älskade sitter och bloggar eftersom hans ordinarie pojkrum är stängt för vintern.
Eftersom jag älskar att umgås med min make så satt jag på en stol, dinglade med benen och tittade på honom.

Plötsligt så inser jag vad det är jag saknar.
Plötsligt så är det glasklart för mig vad det är jag saknar.

En liten rosa datorgizmo.

En sådan där som Ister, min teknik- och gizmoguru,  köpte en vit i början av november.
Så klart att det är en sådan som saknas mig.
Fast en rosa.
Så klart!

Eva: ”Älskling, tänk om jag hade en sådan där liten rosa datorgizmo, du vet en sådan där som Ister köpte, då hade jag kunnat sitta här och blogga nu.
Puppe: Öh……hur menar du nu?
Eva: Jo jag menar, du vet, att om jag hade haft en sådan där pytteliten, skitgullig och rosa bärbar dator som Ister har då hade jag kunnat sitta här med den i knät (jag drar samtidigt upp knäna ungefär till hakan och knappar med fingrarna i luften för att illustrera vad jag menar) och bloggat nu.
Puppe: Du vet jag att jag älskar dig över allt förstånd och så men har du glömt bort att du har en bärbar dator redan?
Eva: Öh……hur menar du nu?
Puppe: Ja men HALLÅ, tror du att den där lilla ihopfällbara datorn som du har där nere är stationär eller? Tror du att den inte går att flytta på?

Så dryyyyyyyyyyyg han är.
Det var ju inte riktigt så jag menade.
Så nu sitter jag här med knäna uppdragna till hakan.
Med min stora svarta och grå laptop i knät.
Mitt emot Mannen Min Älskade.
Och bloggar.

Bebisen?
Ja han har somnat för länge sedan.

Så tokigt det kan bli………..

.
*******************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skreiver om Evas Svammel, Acer Aspire One, bloggande, Puppe, Bebis, kärlek

Dagens testtur med joggingvagnen kan härmed anses vara inställd.
Klockan är 8.41 och temperaturen utomhus är just nu -23.
Jag tvivlar på att det kommer att bli tio grader varmare på ett par timmar.

.
*********************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om iskallt, vargavinter, termometer

Nu är det ingen lek längre.
Nu är det allvar.

På jogg.se kan man mäta ut hur långa sträckorna är som man går eller springer.
Det finns säkert på andra ställen också men det är den sidan som jag använder mig av.
Det är där jag har mätt ut hur långa mina promenader är.

Den kortaste – 3,24 km
Den som är lite längre – 5,27 km
Den som, hittills, är längst och den som jag har gått dagligen den senaste veckan – 7,19 km.

Idag flög fan i mig när jag precis hade börjat gå och jag bestämde mig för att gå det absolut snabbaste jag kunde.
Resultatet blev: 1 timme och 6 minuter för 7 km i snömodd, i förhållandevis kuperad terräng och med däck som inte är luftpumpade på barnvagnen och det känner jag mig jättenöjd med.

Eller?
Vid närmare eftertanke så gjorde jag nog inte det.
Jag vill ju mer.
Jag vill ju längre.
Jag vill snabbare.

När jag kom hem så mätte jag ut en runda som är exakt 10 km.
Eftersom tre kilometer av de tio är på riktig skogsväg så tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att plocka fram ”Värsta coola grejen” som Mannen Min Älskade och jag fyndade på Blocket i somras.

I morgon ska Bebisen provligga och jag provköra på grusvägen.
Sen är det dags.

Så det är bara att hålla i hatten för nu jäklar blir det åka av.

.
************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om håll i hatten, åka, motion, träning, joggingvagn

Jag har tyckt mig märka en sak.
En liten liten sak.
En liten detalj faktiskt.

Jag tycker mig märka att det blir ljust lite tidigare och tidigare för varje dag.
Jag tycker mig märka att det blir mörkt lite senare och senare för varje dag.

Nu är klockan snart fyra på eftermiddagen och när jag tittar ut ser jag att det inte är riktigt mörkt än.

Kan det verkligen stämma?
Jo, det gör nog det.

Det känns hoppfullt.

.
************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om ljus, mörker, morgon, kväll

Den 3 december så berättade Michis att hon hade fått sin nya mobil.
Hon visade också bildbevis på att blixten var ohyggligt stark.
Det var helt enkelt en underbar bild .

När jag för någon dag sedan gick igenom bilderna som jag hade tagit med min mobilkamera så dök den här bilden upp.
Självklart fnissade jag glatt och tänkte på dig, Leo och Dexter.

Jag antar att du förstår varför………….

.
************************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om Michis, mobilkamera, blixt

Som