Det är minst fyra decimeter snö och det är kallt ute.
Det är minst -15 grader och Mannen Min Älskade säger att det knastrar i snön när han går över gården.

Det är otroligt vacker ute.
Rimfrosten och snön gör att landskapet är fantastiskt.
Bara synen ut genom köksfönstret är helt magisk.
Vi var ute och åkte en sväng idag och i mina tankar hamnade jag hela tiden i Elsa Beskows saga ”Olles Skidfärd”.

Vintern då Olle fyllde sex år blev spännande.
På sina nya skidor gav pojken sig av på en spännande tur genom vinterlandskapet, där han bland annat träffade på Farbror Rimfrost, Gumman Tö och Kung Vinter.

Jag vet att vi ska ha boken någonstans.
Ungen fick den för många år sedan och trots det gamla och lite svåra språket så blev det en av hans absoluta favoritböcker.
Jag älskade att läsa den för honom och i alla fall jag njöt av de otroligt vackra illustrationerna.
Nu hittar jag naturligtvis inte boken men jag ser fortfarande teckningarna framför mig.

När Olle drar iväg på sina skidor och har sina röda vantar på händerna.
När Olle träffar Farbror Rimfrost och blir så förskräckt när Gumman Tö skräms iväg.
När Olle möter Kung Vinter.
När Olle går genom palatset och genom alla rummen där det arbetas så flitigt med alla julklappar.
När Olle åker kälke och leker sig varm och svettig.
När Olle får sin julklapp.
När Olle och hans bror försöker mota iväg Gumman Tö.
När Olle ser Gumman Tö i nytt förkläde när hon välkomnar Prinsessan Vår.

Det är precis så, som i boken ”Olles Skidfärd” som det ser ut här hos oss just nu.
Som om vi bor granne med Kung Vinter och som om Farbror Rimfrost har varit och dekorerat precis allting med sin andedräkt.

Sagolikt vacker.
Så vackert att det är nyttigt för själen.

.
*************************************************************************************************************

Läs vad andra bloggare skriver om Kung Vinter, Farbror Rimfrost, Olles Skidfärd, Elsa Beskow, vinter, kallt

För en månad sedan så snaggade jag håret.
I ärlighetens namn så var det Mannen Min Älskade som höll i själva trimmern.

Igår kväll när jag stod i duschen så kom jag, på förekommen anledning, att tänka på fördelar kontra nackdelar med just snaggat hår.

Fördelarna är många och de går mest i sparandets tecken

• Jag sparar massor med tid på morgonen eftersom det tar 10 sekunder för mig att göra mig i ordning i håret.
• Jag sparar massor med pengar eftersom jag inte behöver en massa svindyra hårvårdsprodukter utan klarar mig långt med vanligt schampo.
• För första gången i mitt liv ser jag likadan ut i håret när jag kliver upp på morgonen som jag gjorde när jag gick och la mig.
• Jag kan frossa i en massa läckra huvudbonader utan att ens behöva fundera över hur jag ser ut i håret när jag sedan tar av mig den.

Nackdelar kan jag inte komma på så många. Hur mycket jag än funderar kan jag bara komma på en.

• Det rinner massor med schampo ner i ögonen när jag tvättar håret.

Fördelarna överväger helt klart nackdelarna.
Sen är det ju snyggt också!

*******************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om fördelar, nackdelar, snagg, evas svammel

Igår kväll kom budet att Alma Mater gått bort.
För mig har hon alltid varit Alma.
Här hemma pratar vi om henne som just Alma.
För mig  kommer hon fortsätta att vara Alma.

Jag kände henne inte.
Jag hörde inte till de människor som hade förmånen att få träffa henne.

Mannen Min Älskade har träffat henne och det går inte att missta sig på glimten han får i sina ögon när han berättar om Alma.
”Vilken cooling hon är” ”Henne sätter man sig inte på” sa han på bredaste Norrköpingsdialekt och flinade med hela kroppen första gången han berättade om att han träffat henne på en bloggträff.

Hon var den som lärde mig det jag kan om RSS-läsare, om att pinga och om att pinga automatiskt.
Hon var den som fick mig att prova och senare helt gå över till Firefox.
Jag sällar mig till alla de som tycker att bloggosfären kommer att bli fattigare nu när inte Alma, eller Alter Ego finns bland oss längre.
Hon var helt enkelt bloggandets mästarinna.

Mina tankar går till Helenes barn, barnbarn, familj, vänner, nära och kära.

Läs också vad Helenes dotter skriver om sin mamma.

.
*******************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om Alma Mater, Alter Ego, bloggandets mästarinna, bloggosfären

Alltså………
Jag är antagligen väldigt sen av mig.
Eller också bara ovanligt seg.
Kanske befinner jag mig trots allt i amningskoma.
Eller nåt.

Jag öppnade ett konto på Facebook för ett tag sedan.
Det är rätt länge sedan om jag ska vara helt sanningsenlig.
I augusti öppnade jag ett konto där.
Augusti 2007 alltså.

Med jämna mellanrum har det kommit små käcka mail om människor som vill bli mina vänner på FB, mail om olika förfrågningar, mail om att jag fått meddelanden och mail om att jag fått nyårskort, vänskapskramar och blommor.
Likt en struts har jag effektivt stoppat huvudet i sanden och totalignorerat.
Verkligen totalignorerat.

Av någon anledning så fick jag för mig att jag skulle gå in och kolla igen.
Till min stora glädje finns det nu en svensk variant som jag blixtsnabbt bytte till.
Sedan har jag kollat lite här och lite där.
Jag har glidit runt och försökt förstå.
Det är förfrågningar och applikationer.
Chattar och loggar.
Meddelanden och Teddy Bears.
Foton, Rutor och Slide Fun Space.

Jag konstaterar en gång till att jag förstår verkligen ingenting.
Jag förstår inte vad jag ska göra.
Jag förstår inte hur jag ska göra det jag inte förstår vad jag ska göra.
Jag förstår inte varför jag ska göra det.

Kanske är det trots allt ingenting för mig……….

.
**********************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om facebook

Som det känns just nu så vill jag aldrig sluta amma.
Så som Bebisens sovrutiner ser ut just nu så kommer jag aldrig att kunna sluta amma.

Jag inser att det måste vara tack vare de välsignade amningshormonerna som jag orkar.

Jag inser också att den dagen jag slutar amma kommer jag antagligen att ramla ihop i en hög av trötthet.

Som det känns just nu så vill jag aldrig sluta amma.

.
*************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om amma, amningshormoner, trötthet

Mina boots har varit borta.
Ja, alltså inte alla.
Några av mina boots har varit spårlöst borta.
Jag kommer så väl ihåg att jag stod nere i hallen i gamla lägenheten och packade ALLA skor, stövlar och boots i kartonger.
Väldigt nogsam kände jag mig när jag packade.

Under sommaren har jag inte alls känt något behov av mina boots men när hösten kom så letades kartongerna fram.
Det var då jag upptäckte att det saknades.
Mina tre bruna boots saknades.

Till dopet i oktober ville jag verkligen ha ett par av mina saknade boots.
Jag ville ha de där nästan nya, bruna, med klack och synliga sömmar.
Jag ville verkligen ha de där skitsnygga nya bootsen på mig.
Så vi började leta.

Som vi har letat.
Puppe har letat.
Puppe är mannen som verkligen kan leta.
Han ger sig inte förrän han hittar det han letar efter.
Puppe har inte hittat kartongen med de bruna bootsen.

Jag har också varit ute i härbret, rivit runt och letat efter samma kartong.
Jag är inte ens i närheten av Puppes skicklighet vad det gäller att leta så jag har följaktligen inte heller hittat kartongen med bootsen.

Idag trotsade jag snön och marscherade ut till härbret för att se om jag mot all förmodan skulle hitta den andra adventsljusstaken.
Mitt på golvet, precis innanför dörren, står det en kartong.
Överst i kartongen ligger det en filt som jag inte kan påminna mig att jag sett tidigare.

Plötsligt så bara visste jag!
Plötsligt så bara visste jag vilken kartong det var.
Plötsligt så bara visste jag vad som fanns i kartongen.

Det var kartongen med mina bruna boots.
Äntligen!
Äntligen hade ”lånarna” använt klart mina boots och lämnat dom tillbaka.

Tack för att jag fick tillbaka mina boots och varsågoda för lånet.
Det var så lite.

.
***********************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om boots, lånare, stövlar, kartong

Jag hade tänkt skriva och berätta om den lätt hysteriska natten i det Holmska hemmet.
Jag hade tänkt berätta om Bebisen som vägrade det andra bröstet kl 03.07 på morgonen.
Jag hade tänkt berätta om hur ögonen gick i kors när jag kl 03.11 satt vid köksbordet och pumpade lite för att lätta på trycket.
Jag hade tänkt berätta om att Bebisen inte hade somnat om och väldigt bestämt ville ha mer mat när jag kom upp igen kl 03.19
Jag hade tänkt berätta om när Mannen Min Älskade kl 03.31  gick rätt in i dörren med full kraft och med ett rungande ”AJ jävlars”.
Jag hade tänkt berätta om vad ljuvligt glad, underbar OCH vaken Bebisen var kl 06.13 när han bestämde sig för att det var dags för morgonbajsningen.

Men jag är så fruktansvärt trött så jag orkar helt enkelt inte berätta någonting alls utan jag vinglar upp för trappen, tvättar av make upen, borstar tänderna och kryper ner under täcket istället.

.
****************************************************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om trött, tröttare, Eva

Ikväll ska jag göra någonting som jag inte har gjort på väldigt länge.

Jag ska titta på tv.
Jag förstod, lite sent, att På Spåret började igen förra veckan och nu är det dags.
Hela familjen är informerad om vad som ska ske ikväll.
Tv:n är min.
Vardagsrummet är mitt.
Ungen är uppe på sitt rum och grejar.
Mannen Min Älskade är ute hos sig och spelar.
Bebisen sover och har stränga order att fortsätta med det.
Jag är ensam.

För att öka på njutningen en aning så ska dessutom mina misskötta fötter få ett hett fotbad och för att toppa det hela ska jag alldeles strax tassa runt och tända alla ljusen.

Nu måste jag dra…………

.
**********************************************************************************
Läs också vad andra bloggare skriver om tv, fotbad, På Spåret, ensam

Nätterna är inte direkt fyllda med perioder av sammanhängande sömn.
Varken för mig eller Mannen Min Älskade.
Bebisen vaknar och gnyr med jämna mellanrum.
Ett par tre gånger tror jag att han hinner med innan det är dags att äta på natten.
Jag vinglar upp, trycker i nappen och vinglar tillbaka in under täcket.
Ibland påstår Min Älskade att vi har pratat med varandra vid de här tillfällena men det kommer jag oftast inte ihåg.
Jag kommer ju fan knappt ihåg om jag har ammat Bebisen eller inte.

Idag kändes det riktigt tungt när jag upptäckte att Bebisen INTE somnade om efter maten vid sexsnåret som han faktiskt hade gett sken av att han skulle göra.
Jag kan lätt luras att tro att han ska somna om när han blundar, slutar suga och andas lååååååånga andetag.
Tydligen ändrade han sig och bestämde sig för att skita istället.
Idag kändes det som sagt riktigt tungt men det var inte mycket att välja på.
Bara att dra på sig de lagom nedkräkta och gröttäckta kläderna, stoppa in en prilla under läppen och rassla ner i köket.

Det river i halsen och febern knackar på och vill komma in.
Bebisen gnäller och ska vara i famnen.
Kanske knackar febern på hos honom också eller också sympatignäller han bara med sin mamma.

.
*************************************************************************************************************
Läs även andra bloggares åsikter om trött, amma, bajs, feber, gnäll

Jag kan meddela att bebisar som har ätit två iskuber med blomkålspuré dagen efter lägger av pruttar som kan få den allra mest härdade mamma att storkna.

Slut på meddelandet.

.
********************************************************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om smakportioner, blomkål, pruttar, bebis