När Ungen var liten fanns det inga digitalkameror.
Jag hade inte någon möjlighet att ta kort efter kort för att med en enkel knapptryckning välja bort de exemplar som inte blev bra.
När Ungen var liten var det gammal hederlig kamera med gamla hederliga filmrullar som skickades in för framkallning och för att först en vecka senare kunna beskåda resultatet.
Trots det har jag massor av kort på Ungen när han var liten.

Nu finns det digitalkameror och det är egentligen mycket lättare att ta kort, mycket enklare att ta bra kort ändå tar jag få bilder av bebisen.
Däremot pratar jag mer med bebisen när jag byter blöjor på honom än vad jag gjorde med Ungen.
Jag stannar oftare upp och bara tittar på Bebisen när han sover.
Jag känner mig lugnare och tryggare med Bebisen.
Jag njuter massor av Bebisen men kameran den står oanvänd i köket med fulladdade batterier.

Men jag tar färre foton på Bebisen.

Igår kväll hade vi gäster här.
Mannen Min Älskade hade dukat, fixat, donat, planerat, bjudit in och lagat underbart god mat.
Jag hade, som vanligt, fulladdade batterier i kameran och jag la den i västfickan eftersom jag hade tänkt ta massor av kort.

Jag hade tänkt ta kort på Ungen när han hjälpte till med förberedelserna.
Jag hade tänkt ta kort på Mannen Min Älskade när han stod och grillade.
Jag hade tänkt ta kort på gästerna.
Jag hade tänkt ta kort på Bebisen när han låg i famnen på gästen som rest längst för att träffa oss.

När kvällen var slut och gästerna hade gått hem så hade jag ett leende på läpparna.
Jag hade haft en trevlig kväll.
Jag hade njutit av mina vänners sällskap.
Jag hade njutit av att se Mannen Min Älskade vid grillen.
Jag hade tokskrattat tillsammans med Grannen som är underbart rolig.
Jag hade njutit av att se Bebisen i famnen på gästen som rest längst för att träffa oss.
Kameran låg helt orörd i västfickan.
Jag hade inte tagit ett enda bild.

Med ett leende på läpparna la jag tillbaka kameran på köksbänken.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag lever mycket mer i nuet.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag lever mer just här och just nu.
Med ett leende på läpparna konstaterade jag att jag idag njuter lika mycket av att ha mina minnesbilder i huvudet som jag njöt av alla foton för tretton år sedan.
Med ett leende på läpparna så konstaterar jag att jag trivs alldeles utmärkt med att leva i nuet.

Jag trivs underbart bra med här och nu.

______________________________________________________________________________________

När jag läste Isters inlägg ”Ister – träff med en Liten Människa” så föll några av mina tankar på plats och tillsammans med Trollhares kommentar till inlägget blev det en härlig förlängning på mina egna tankar.
Tack Ister och tack Trollhare för att ni hjälpte mig att forma mina tankar till det här inlägget.

Vad är det som skådar mitt norra öga????
Firefox har uppdaterats till en ny klatschig version och vad är det som har hänt.

*glor*

VAFF………….

Alla bokmärken i min RSS-läsare är spårlöst försvunna.
Gone with the wind.
Borta.
Försvunna.
Finns inte mer helt enkelt.

GAAHH!!!!!!!!!!!!!

Jag skrev ju igår om att jag längtade efter att börja springa igen och att det var dags att köpa nya löparskor.

Som på beställning kom det ett mail från Mannen Min Älskade som talade om att han tipsade om en annons på Blocket.
Sagt och gjort………jag gled dit och vad var det Mannen Min Älskade hade hittat?

En begagnad joggingvagn som var så gott som gratis.

Snack om att någonting dyker upp på beställning.
Jag ringde direkt och vi ska åka och hämta den idag.

Värsta coola grejen …..

Jag har bestämt mig för att ändra mina och bebisens rutiner under dagarna.
Positiva saker som har hänt gör att jag kan disponera min tid på ett helt annat sätt.
Jag har bestämt mig för att prioritera promenader.
Långa promenader.
Raska promenader.
Riktigt snabba och riktigt långa promenader.
Promenaderna ska promeneras på förmiddagarna och jag började idag.

Morgonamning, frukost, ombyte till träningskläder, förmiddagsamning och sedan tryckte jag ner bebisen i vagnen och gav mig av ………… i rasande tempo.

Jag gick och gick och gick och gick och rätt var det var så kände jag att jag var tvungen att prova några löpsteg.
Det kändes bra.
Det kändes ovant men bra.
Det kändes bra och roligt.

Jag insåg att eftersom mina gamla fått tjänstgöra som vardagsskor under graviditeten så är det hög tid för mig att köpa nya löparskor nu eftersom jag längtar efter att börja springa igen.

I ett tidigare inlägg så skrev jag ju om småbarnsföräldrars fantastiska förmåga att göra flera saker samtidigt.

Efter nattens upplevelser så måste jag dock göra ett litet tillägg.

Efter att, klockan 04.47, bevittnat när familjens bebis kissade, bajsade, kräktes och nös samtidigt så tycker jag att även bebisar är värda att nämnas i simultanförmågesammanhang.

På ett skötbord nära dig ………..

Mannen Min Älskade har åkt till jobbet.
Ungen har åkt till skolan.
Bebisen somnade om.

Jag njuter en stund av att det känns som om jag är helt ensam hemma innan jag börjar längta efter mina älskade igen …..

Regnet står som spön i backen.
Bebisen har vaknat onaturligt många gånger den här natten.
Det har inte blivit riktigt ljust på hela dagen.
Susanna Kallur ramlade i OS-semifinalen.
Sommaren är obönhörligen slut.
För första gången sedan vi flyttade till vårat hus så har jag, för värmens skull, hållit eld i pannan hela dagen.
Bären på trädgårdens körsbärsträd är så fruktansvärt sura att ingen människa vill smaka mer än ett bär.
Skolorna har börjat.
Middagen bestod av köpta köttbullar.
Jag har många av mina graviditetskilon kvar att gå ner.

Det är helt så att den grå vardagen är här ……

Jag inser att jag har aldrig haft det så bra i hela mitt liv.
Jag inser att jag aldrig har varit lyckligare i hela mitt liv.
Jag inser att jag aldrig har varit tacksammare i hela mitt liv.

Mannen Min Älskade och jag kurar under våra täcken på kvällen, vi ligger nära nära varandra, vi lyssnar på bebisen som ligger i vaggan och sover och på Ungen som vänder sig i sin knarrande säng inne hos sig, vi håller om varandra och vi konstaterar att om den grå vardagen ska vara så här så kommer det inte att vara några som helst problem att klara av ytterligare fyrtio års vardag tillsammans.

Imorgon är det äntligen dags.

Äntligen är vardagen tillbaka igen.
Äntligen är fasta tider tillbaka igen.
Äntligen är rutiner och vanor tillbaka igen.
Äntligen vet vi vilken tid Ungen försvinner på morgonen och när han kommer tillbaka på eftermiddagen.
Äntligen vet vi vilken tid vi ska äta middag.
Äntligen vet vi vilken tid vi ska gå och lägga oss.

Äntligen är det snart höst.
Äntligen är det svalare i sovrummet på kvällen.
Äntligen börjar det bli mörkare på kvällarna.
Äntligen är det snart legitimt att tända alla stearinljus igen.

Äntligen är vardagen på väg tillbaka igen.
Imorgon börjar skolorna igen.
Sommarlovet är slut.
Det välbehövliga men oändligt långa sommarlovet är över.

Äntligen!

Om jag någon gång startar eget företag där jag behöver anställa personal eller om jag någon gång blir personalchef med ansvar för rekrytering och anställning av ny personal så ska jag endast anställa småbarnsföräldrar.

Småbarnsföräldrar måste ju vara de optimala att ha som anställda.
Småbarnsföräldrar borde vara varje personalchefs dröm.
Det finns inga som kan göra så många saker, och hålla reda på så många livsviktiga saker samtidigt som småbarnsföräldrar.
Uttrycket ”att hålla många bollar i luften” ter sig lite smått löjligt i småbarnsföräldrars öron.

Småbarnsföräldrar är verkligen experter, ja de formligen briljerar i konsten att kunna göra många saker samtidigt.

• Vi kan byta blöjor och koka kaffe………samtidigt.
• Vi mammor kan amma vårat barn, äta frukost och kolla nyheterna på aftonbladet.se………samtidigt.
• Vi kan tvätta håret böjt över badkaret, killa vår bebis, som ligger på golvet bredvid, i magen med tårna samtidigt som vi konstant pratar för att bebisen ska höra att det är vi som killar den i magen.
• Vi kan prata i telefon, sminka oss och kissa……….samtidigt.
• Vi kan dammsuga, fixa håret och borsta tänderna…………samtidigt.
• Vi kan skura golven, vattna blommorna och laga lunch……….samtidigt.

För småbarnsföräldrar handlar allting om att göra saker samtidigt.
Det handlar om att göra någonting samtidigt som vi hela tiden tar hand om våra barn, ser till att de har det bra, är någorlunda glada och nöjda och inte utsätter sig för någonting som innebär direkt livsfara.

Är inte det en merit så god som någon?

Det är bara att konstatera………….att vara förälder är det absolut bästa att vara.

När Ungen var liten så tog jag massor med kort på honom.
Jag snackar inte ett kort om dagen, utan verkligen massor med kort.
På den gamla goda tiden var det dessutom riktig film i kamerorna och filmerna skickades glatt iväg per post för framkallning och spänningen var stor när korten kom tillbaka.

Det visade sig att Ungen var en glad skit från första stund och den stora flinparaden demonstrerades på varenda foto som framkallades.

Nu har det visat sig att även Micro-Chippen är en glad skit och han verkar ta uppdraget att föra vidare traditionen med flinparaden på fullaste allvar.

Jag tyckte att Joe var otroligt lik Ungen som nyfödd och dessutom blir likheten mellan de båda ungarna större och större.

Kolla bara………..är de lika eller är de lika?