Eftersom Mannen Min Älskade vägrar blogga för tillfället och ägnar sig åt andra saker som han tycker är mycket viktigare………som att åka MC, umgås med gamla polare som är på besök, jobba, bygga carport, klippa gräset, läsa bok och sova middag……….så anser jag att det är min skyldighet att förse bloggvärlden med ytterligare en bild.

Eftersom den tredje favoriten är på cruising så får det bli en bild på två av mina tre favoritmänniskor av manligt kön.

Dagens, veckans och månadens absolut, roligaste önskning i Radio Dalarnas önskehalvtimme måste vara den som önskades alldeles nyss.
”Jag vill ha mer jul” med Adolphsson och Falk.

Eller som en fd kollega till mig skulle ha sagt: ”Ja, nu blir det mörkare på kvällarna igen…………”

HAHAHAHAHAHA

Tiden bara flyger fram.
Veckorna verkar bara bestå av måndagar och fredagar.
Dagarna går i varandra och LillMakaronen har redan hunnit bli tre veckor och två dagar.

Jag vaknar, svettas,ammar, äter frukost, ammar, svettas, tvättar håret och klär på mig, hämtar Mannen Min Älskade när han har jobbat klart, svettas, ammar, äter lunch, ammar, går ut och går, ammar, svettas, vilar, ammar, äter middag, ammar, svettas, ammar, ammar, svettas och ammar.
Mina bröst har förvandlats och är inte bröst längre.
Mina bröst har förvandlats till någonting som enbart är förknippat med mat och överlevnad.
Mina bröst har förvandlats till matautomater.

Vi har det bra och dagarna går ……….

Vad har ni andra för er i den underbara sommarvärmen?

Det här med föräldrautbildning är ett kapitel för sig.
Det tyckte jag redan för tretton år sedan och även då, men av andra anledningar, så satt jag efter förlossningen och undrade ”varför säger de inte som det är istället?”

Varför säger dom inte som det är istället?

För tretton år sedan handlade det om förlossning och möjlighet att kunna amma sitt barn och den här gången handlar det om amningen.

Varför säger dom inte som det är istället?
Varför ska det vara så mycket ”kärringprat”?
Varför kan det inte vara lite mer manlig framtoning på informationen?

Ta det här med amning tex.

Vi har en nyfödd bebis och vi har ett par bröst med bröstvårtor som enbart är vana vid mjuka kyssar och mjuka och kärleksfulla smekningar.
Den som någon gång har stuckit in sitt lillfinger i en nyfödd bebismun och känt med vilken ENORM kraft bebisen suger kan på två sekunder räkna ut att det kommer att innebära smärta för bröstvårtorna.
Man kan till och med räkna ut att det kommer att innebära stor smärta för bröstvårtorna innan de blivit härdade.
Det behöver man inte vara någon hjärnforskare för att lista ut.

Så varför säger helt enkelt inte som det är istället?
Lite manlig, rak kommunikation hade varit någonting som jag skulle ha föredragit.
Jag skulle ha uppskattat om de sa precis som det var istället……….

”Det gör för jävlainihelvetesförbannatapont att amma i början men det är bara att bita ihop och härda ut för när det onda går över och det funkar så är det ascoolt att amma”.

Rätt så snart efter det att vi kom hem från BB så kände jag mig så pass återställd efter kejsarsnittet att jag tyckte att jag ville göra saker hemma.
Jag ville lägga i smutstvätt.
Jag ville hänga tvätt.
Jag ville plocka ur diskmaskinen.
Jag ville fika kräm och mjölk.
Jag ville förbereda middag.
Jag ville gå ut på gården och vattna alla blommor.
Jag ville helt enkelt börja göra en massa saker där jag behövde båda mina händer.

Rätt så snart efter det att vi kommit hem från BB så insåg jag att jag inte alls kom ihåg hur mycket närhet en liten bebis vill ha och det visade sig dessutom rätt snabbt att på eftermiddagarna och kvällarna är det BARA människan med matautomater på kroppen som duger.

Bara att gilla läget och jag började scanna marknaden på bärselar eftersom jag tänkte att det måste vara melodin.
Antingen är jag dålig på att söka på Internet eller också finns det inga bärselar för nyfödda.
Däremot hittade jag en mängd olika bärsjalar.

Fyra meter tyg som ska lindas runt kroppen kändes ju som gjort för svett- och ångestattacker och som gjort för att resultatet skulle bli att fyra meter svindyrt tyg låg oanvänt i en garderob………när jag hittade bärsjalen som inte behöver monteras utan som är klar.

Jag hittade Easy Hug, en nybörjarsjal och glad i hågen skickade jag genast efter en…………ja just det…………helsvart sjal.

Första gången vi provade den så kan jag villigt erkänna att jag kände mig lite skeptisk.
Jag blev, så klart, genomsvettig av första testen, tyckte att sjalen kändes liten och fattade överhuvud taget inte hur jag skulle kunna klara av att bära bebisen i den där saken utan att tappa honom i golvet.

Idag har jag provat igen.
Idag gick det mycket bättre.
Idag kändes det helt klockrent!
Han ligger som i en vagga och sover som en stock sedan en och en halv timme tillbaka.
Jag har plockat in tvätt, jag har plockat i köket och jag håller på att laga mat samtidigt som bebisen bara sover och sover och sover hur lugnt och skönt som helst och jag njuter av att ha honom nära hela tiden.

Helt perfekt och just nu känns det som en pryl som kommer att användas mycket och som jag vill rekommendera fler att prova.

Jag beställde min här.

(bild: easyhug.se)

När vi hade varit hemma ett par dagar kom det ett paket från farmor.
Ett paket som innehöll de coolaste kläderna.
Det innehöll en svart och vit randig liten body och ett par svarta små byxor i krossad plysch.
Eftersom utbudet av bebiskläder är otroligt spartanskt i lilla Rättvik och dessutom är det lilla som finns enbart i ljusblått och ljusrosa och dessutom fantastiskt dyrt så jublade hela familjen när paketet öppnades.

I helgen bestämdes att farmor skulle komma hit och hälsa på i början på veckan och genast såg vi chansen att skicka iväg henne på en inköpsrunda.
”Att Puppe är förtjust i svart det vet jag ju, men vad har du för favoritfärg?” frågade farmor försiktigt på telefon innan hon startade proceduren att scanna av marknaden på coola bebiskläder i staden där hon bor.
”Ja, jag är ju förtjust i rosa” svarade jag och tittade fnissande på min egen outfit som bestod av rosa mysbyxor, vitt linne och rosa munkjacka, ”men jag tror inte att Puppe blir så himla imponerad om jag sätter på Joe rosa tights” fortsatte jag och just det var vi rörande överens om farmor och jag.

Igår var farmor här och fylld av förväntan så dök jag ner i påsen som hon la upp på bordet.
Upp plockade jag det ena plagget coolare än det andra.
Det var en svart och rödrandig dress, röda strumpor, det var en helsvart body, vita strumpor, det var en urläcker svart och vitrandig huvtröja, svarta strumpor och till sist fick jag syn på två plagg som fick mig att brista ut i gapskratt.

Snacka om fullträff!
Det var verkligen hur coolt som helst.

Farmor hade hittat en dress som bestod av byxor och en munkjacka med huva och dragkedja.
Dressen var svart…………..så klart…………….men med BARBAPAPA på både jacka och byxor.

Jag menar…………HALLÅ……..går det att få till det mycket bättre än så?
Svart och rosa i ett nötskal.

Jag fnissade mig nästan skrynklig när jag vecklade ut de båda plaggen och insåg att farmor inte bara är ett modeorakel utan dess like…………hon har humor också.

Farmor is the shit!

(bild: www.ahlens.se)

Tack alla underbara människor.
Tack alla nära, kära, vänner, bekanta och helt okända.
Tack för alla goda tankar.
Tack för alla gratulationer.
Tack för att ni är med och delar vår glädje och lycka.

Tack för alla goda tankar.

Det är en underbar resa och vi har bara börjat………

Jag älskar min familj så mycket att jag blir varm i hjärtat, det knyter sig i magen och mina ögon tåras.

Min make
Tänk att vi hittade varandra, vi som är gjorda för varandra.
Efter år av träning på var sitt håll så var vi till slut färdiga för varandra och nu lever jag tillsammans med den man som är uttänkt och gjord för just mig.

Mina barn.
Tänk att jag kan säga mina barn.
Tänk att jag har två barn.
Tänk att jag har två söner.
Bara det är helt ofattbart och gör mig stum av förundran.
Jag som fram till den 16 mars 2007 var helt och fast övertygad om att jag skulle vara mamma till ett barn är nu mamma till två barn.
Tänk att jag har två barn.
Tänk att jag har två söner.

Jag älskar min familj så mycket att jag blir varm i hjärtat, det knyter sig i magen och mina ögon tåras.

Jag är så otroligt stolt.
Så stolt över att vara fru till min make.
Så stolt över att vara mamma till mina söner.
Jag är så stolt över att få vara fru och mamma i den här familjen.

Jag älskar …..

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

(Lyckans minut – Erik Lindorm)

Onsdagen den 2 juli kl 10.40 på Mora BB.
Vikt: 4190 gr
Längd: 49 cm.

Vår son och Ungens lillebror.
Vårat mirakel.

Välkommen älskade Joe.