Han är stor nu

Publicerat i Tonåringen

Det var ju så nyss jag vankade omkring med stor mage.
Så nyss han plockades ut och fick åka till det stora sjukhuset ensam i ambulans utan mig.
Så nyss han började gå.
Alldeles alldeles nyss han började skolan.

Nästa år fyller han arton.
Förra veckan åkte han med en kompis till Västerås.
Nyss var det som han höll min hand hårt i sin ena och mjukisälgen lika hårt i sin andra hand när vi gick till dagis.
I dag är han med kompisar i Uppsala.

Nu är han inte bara fin.
Nu är han stor också.
Alldeles snart vuxen.

Min första och alldeles speciellt älskade son.

Sjutton år senare

Publicerat i Tonåringen

För rätt exakt sjutton år sedan åkte jag in till BB.
Då hade jag varit hemma med värkar hela dagen.
Mamma kom och höll mig sällskap och jag minns som igår hennes ansiktsuttryck när jag sa att jag tyckte att vi kunde gå på lokal och äta lunch.
Hahahaha.
Det blev korv och makaroner hemma i köket.

Min bästa vän kom och hämtade mig och vi åkte till Mora där den blivande fadern redan var.
Sedan kom han.
Med buller och bång.
Morgonen därpå.
Världens finaste lilla människa.

Idag, sjutton år senare, sitter han här och bygger Lego med din lillebror men han är fortfarande en av de absolut finaste…….

20120907-175836.jpg

Om att dö en liten smula

Publicerat i Eva, Tonåringen

I morgon åker han.
Jag ska köra honom till tåget i morgon bitti.
Han ska vara borta hela sommaren.
Två månader.
I Rättvik.
För att jobba.

Min älskade son.
Han som är nästan vuxen.
Han med de bruna ögonen, med skrattgropar och lite krokiga lillfingrar.
Han min förstfödde son.

Han ska vara borta hela sommaren.
Jag dör en liten smula varje gång jag tänker på det.Cool

Andra bullar

Publicerat i Minsting, Tonåringen

Det doftar otroligt fantastiskt underbart med nybakade bullar.
Det smakar ju alldeles fantastiskt underbart med nybakade bullar.
Vi blev dessutom mätta…………

 

I am THE ärkepucko of the year

Publicerat i Tonåringen

Jag gjorde det.
IGEN.
När klockan var 06.35 skickade jag meddelande till Tonåringen.
När klockan var 06.45 var jag irriterad eftersom han inte hade svarat.
Klockan 06.50 hade jag eldat upp min irritation och var lätt hysterisk när jag ringde.
Irritationen liksom blommade ut eftersom jag hörde att jag väckte honom.

Mamman: Du Måste Kliva Upp NUUUUUUUUU eftersom bussen går om tolv minuter.
Tonåringen: Mamma……….jag har påsklov!
Mamman: (viskande) Förlåt, förlåt, förlåt.

Stackars stackars Tonåringen

Publicerat i Tonåringen

Idag känns det som försovning.
Efter att Minsting ha vaknat vid femsnåret de senaste veckorna sov vi idag tills klockan ringde.
Det fösta jag gjorde var att messa till Tonåringen för att kolla om han var vaken.
Det svarade han att han var.
Jag rusade ner till nedervången, drack kaffe och satte på min ansiktet.

Tonåringens buss går 07.02 och 06.59 hade han ännu inte gett sig till känna så jag ringer så klart.

Mamman: (lite lätt hysterisk) Du är väl på väg?
Tonåringen: ÖH!?! På väg?
Mamman: Ja, på väg. Klockan är ju sju. Bussen går typ jättesnart.
Tonåringen: ÖH! Va? Eh!
Mamman: Hallå!  (fortfarande lätt hysterisk och även en smula irriterad nu)
Tonåringen: Du mamma, du vet väl att jag sover hos Robin.
Mamman: VA!
Tonåringen: Jag sitter och äter frukost och bussen går 07.30
Mamma: Ja det visste jag väl, jag tänkte inte på det bara.

Stackars stackars Tonåringen.