För sex månader sedan

Publicerat i Familjen, Kärlek

Hade du frågat mig för sex månader sedan så hade min gissning om hur den här dagen skulle vara så långt ifrån hur den verkligen varit som det går att komma.

För sex månader sedan var min mamma en deprimerad, totalt förvirrad, undernärd kvinna helt utan livsglimt i ögonen.
En kvinna som plågades på många olika sätt och hon var en människa som var långt ifrån den människa jag kände som min mamma.

Idag är min mamma en kvinna som jag känner igen.
Idag är hon en något mager och ibland lite förvirrad kvinna men hon är åter igen en kvinna har nära till skratt och humor och livsglimten har kommit tillbaka till hennes ögon.

För sex månader sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att min mamma ens kunde tänka sig att vara med idag.
Idag var det en självklarhet för min mamma att hon skulle vara med och när jag frågade henne vad hon ville ha på sig så svarade hon ”min Rättviksdräkt så klart” med en självklarhet som fyllde mig med glädje och tacksamhet.

Min mamma sydde min Rättviksdräkt till mig när jag konfirmerade mig 1982. Jag har tagit studenten i min Rättviksdräkt, jag har varit på bröllop, på skolavslutningar, på dop, jag har jobbat och jag har varit medverkande i gudstjänster iförd min Rättviksdräkt.

Idag var det självklart för mig att ha min Rättviksdräkt på mig när min älskade son tog studenten.
För sex månader sedan var jag tveksam över om min mamma ens skulle vara i livet idag och därför kvillrar i mitt hjärta av glädje över att det var lika självklart för min henne att vara med och att hon ville ha sin dräkt på sig.

Älskade älskade Felix.
Jag är så otroligt stolt över dig.
Så fantastiskt stolt.

Jag är redo

Publicerat i Familjen, Jul, Kärlek

God-Jul-2013

Jag är redo för julen nu.
Alla är hemma.
Ledigheten är här.
Vi ska bara vara tillsammans, äta gott, tassa runt i raggsockor, tända ljus, dricka julmust, umgås, fnissa och titta på dåliga tv-program.
Det är precis så jag vill att min jul ska vara.

Jag önskar även till dig en riktigt god och fridfull jul och jag hoppas att din jul blir precis så som du önskar att den ska vara.

En underbar dag

Publicerat i Eva, Familjen

Det var en bra dag igår.
God mat.
Gott vin.
En god tårta.
Men det viktigaste skratt, allvar och vänner.

Idag är det också en bra dag.
Snudd på underbar.
Ungen ville baka lussebullar och vill ungen baka lussebullar så bakar vi lussebullar.
Peter Jöback sjunger O Helga Natt.
Den nya adventsstjärnan lyser.
Julgardinerna är strukna och upphängde
Ljusstakarna är framplockade, utplacerade och tända.

Jag har tårar i ögonen av tacksamhet.
Tacksamhet över mina älskade vänner.
Tacksamhet över att jag har kärlek i mitt liv.
Så mycket kärlek i mitt liv.

Kärleken

Publicerat i Familjen, Kärlek

Det här med att ha två söner är ju fränt.
Det kommer det alltid att vara.
Att jag är mamma till två.
Flera stycken liksom…….
Våra barn.
Våra söner.

Vi har så otroligt underbara pojkar.
Vi är en så fin familj.
Vi har ett vackert hem.
Vi har verkligen skapat ett fantastiskt liv tillsammans, Min Älskade och jag.

Tacksamheten sköljer över mig och jag vilar i glädjen och kärleken.

Det här med surdeg

Publicerat i Eva, Familjen

Det kanske har gått er förbi att jag har börjat baka surdegsbröd.
Eller snarare att jag har blivit helt besatt av att baka surdegsbröd.
Nu funderar jag på hur jag bäst ska kunna ta bra bilder på surdegar och bra bilder på allt bröd jag bakar och på hur jag allra bäst förvandlar den här slumrande bloggen till en levande och puttrande surdegsblogg.

Ja menar……..
Just nu är det ju bara foton.
I en fotoutmaning som jag strävar och verkligen kämpar för att hålla levande.
Springer gör jag inte heller så som jag i höstas trodde att jag skulle göra vid den här tiden.
Livet och familjeförhållandena ser inte riktigt ut som vi i höstas trodde att de skulle göra.

Så man skulle väl kunna säga, i grova drag och inte riktigt till hundra procent överensstämmande, att jag har slutat springa och börjat baka surdeg i stället.

Så ja………någon träningsblogg har det ju aldrig varit.
Men en brödblogg kanske.

Livspusslet

Publicerat i Familjen

Pussel

(fotograf: INTVGene)

Det händer hela tiden saker.
Situationen förändras.
Livet förändras.
Ibland känns det som ett pussel.
Det där berömda livspusslet.
Alla bitarna ska passa i varandra.

I höstas stod vi där med vårt livspussel i händerna.
Vi stod inför faktumet att det var, återigen, dags att kasta alla bitarna rätt upp i luften.
Vi bara visste att vi var tvungna att kasta pusslet på ett så otroligt fiffigt och skickligt sätt att när det skulle ramlar ner så skulle alla tusentals bitar ramla på precis rätt plats på en gång.
Vi visste att vi hade bara ett försök på oss.

Vi resonerade, diskuterade, vägde för- och nackdelar, försökte lista ut alla tänkbara möjligheter för bitarna att falla.
Så tittade vi varandra i ögonen.
Vi nickade nästan omärkligt.
Så där i samförstånd.
Vi tog varandras händer.
Och vi kastade upp alla tusentals bitar i vårt livspussel.
Rätt upp i luften.

Ett par bitar ramlade ner nästan på en gång.
Andra tog lite längre tid.
Några bitar var vi tvungna att kasta så högt upp att de ramlade ner rätt nyligen.
Tre, fyra bitar är kastade så högt upp att de precis, alleles nyligen, har bytt riktning och är på väg tillbaka ner igen.

Men det är ändå så att bitarna faller på plats.
Den ena efter den andra.
Vi börjar se mönstret.
Det nya mönstret.

Vi börjar, inte bara hoppas, utan vi börjar tro att det vi bestämt oss för att göra kommer att bli bra.

Julen i bilder

Publicerat i Familjen, Jul, Reflektioner

Ni inser nog inte hur mycket LEGO jag byggt den här julaftonen.
Jag började bygga 06.30 och klockan 10.30 höll jag fortfarande på.
Sen stack jag ut och sprang, klockan 14.00 PRICK stod maten på bordet och klockan 14.58 blev det strömavbrott som höll på i tre timmar.

En lite annorlunda julafton.
Lite annorlunda och väldigt bra.