Eva och sipporna

Publicerat i Reflektioner

Hösten 2013 beslutade jag och Min Älskade oss för att flytta min mamma till vårt hem.
Mamma mådde dåligt och hon hade antagligen inte överlevt den vintern om vi inte gjorde som vi gjorde.
Hösten 2013 slutade jag springa (och fotografera)

Våren 2015 mår mamma mycket mycket bättre och trivs på sitt äldreboende.
Jag har nytt jobb.
Familjen mår bra och alla är friska.
Livet är bra.
Våren 2015 ska jag försöka komma igång med löpningen igen.
Försöka.
I ett pyttelitet elljusspår som är 1300 meter långt.
Jag tänker mig varv efter varv efter varv efter varv efter varv efter varv efter varv i slutet av sommaren.
Premiär igår.

Det var jag och sipporna……

IMG_1665.JPG IMG_1664.JPG

Den här bloggen

Publicerat i Reflektioner

Våren är här.
Med den kommer ljuset, värme och sol och tillsammans med de tre beståndsdelarna kommer energi, glädje och vilja att göra saker till mig.

En av de sakerna är att blåsa liv i bloggen.
Det har hänt en del så jag kanske ska ta mig en ny funderare på det här med bloggen.

Det handlar om hockey

Publicerat i Reflektioner

Kraftmätning

Dagens samtal handlade om så mycket.
Men en av alla trådar mynnade till slut ut i en sammanfattning.

”Du gillar Brynäs och jag gillar Leksand, men det är ok för när det kommer till kritan så gillar vi samma sak, vi gillar ju hockey.”

Det är ju just det det handlar om, att det är samma sak.
Vi gillar samma sak.

Same same but different.

Alltid!

Orup och jag …… eller Anna jag älskar dig.

Publicerat i Reflektioner

DSC_3905
Foto Mathias Heinel

Sitter och tittar på ”Så mycket bättre” och idag är det Orups dag och plötsligt så bara väller minnena över mig.
Plötsligt så bara flimrar det bilder förbi.
Så otroligt många bilder.

Jag hade missat Orup eftersom jag var i Italien.
Anna gav mig Orup och jag var helt såld.
Jag kommer ihåg att jag satt på golvet utanför toan på tåget med lurarna och bara lyssnade och drack Martini Bianco.
Som jag lyssnade.
Som jag drack.
Som jag njöt.
Som jag lyssnade.

Hur ska jag kunna förklara känslan i att Anna kom ner till mig i Milano?
Hur ska jag kunna berätta om vår vänskap?
Om vad den betydde?
Hur ska jag kunna förklara känslan, där på caféet i Milano när jag berättade vad du skulle göra, att du bara skulle hålla kvar blicken och att du sen skulle få frågan om du hade cigaretter eller om du kunde bistå med eld.
Att den frågan sedan ledde till att vi åkte tåg till Roma kunde inte ens jag förutse.


RomaF
Foto Moyan Brenn

Tetti De Roma - 1/4Jx
Foto .L

Colosseo, Roma, Italia
Foto yeowatzup

Er mare de Roma
Foto mauro

Hur ska jag kunna berätta om Kristinas glädje över vår möjlighet att åka?
Över hennes oro men ändå hennes glädje.

Det går egentligen inte att berätta om resan.
Inte om resan dit och absolut INTE om resan hem.
Det går inte att berätta om lägenheten, om hunden, om bilen, om fontänen eller ens om kläderna.

Bilden på dig och mig Anna.
På kanten på Fontana di Trevi.
Bilden där vi har en varsin cigg i handen.
Bilden som du skrapade bort din cigg på för att kunna visa för de dina.
Axelvaddarna, kjolarna, strumpbyxorna, utsikten från lägenheten, kupolerna, kaffet och vädret.

Det går liksom inte.
Jag vill.
Men jag begriper inte riktigt hur jag ska bete mig.

Hur i helvete ska jag kunna förklara för att ni ska kunna förstå?
Det är ju bara Anna som kommer att fatta vad jag pratar om i alla fall…….

Men så är det.
Orup, jag äskar det du gjorde för mig under den här resan.

Anna, jag älskar dig…….

Det är nästan som en musikal förstår du

Publicerat i Reflektioner

Ungen med bästa kompis skulle köras till disco i kväll och jag hade erbjudit mig att köra dem.
De sitter placerade bredvid varandra i baksätet och Ungen som alltid ska lyssna på musik när han sitter i bilen tar fram sin spellista på Spotify, bläddrar fram till rätt och börjar förklara.

Vi kan ha så här högt i början.
Sen måste vi sänka för det blir liksom högre och högre ju längre det går.
Och du ska veta en sak, det här är en klassisk melodi.
Det är så himla många som sjunger tillsammans och det är därför det blir så högt.

Det är nästan som en musikal förstår du…………

Ungar.
Vilken välsignelse de är.

Det är så många som älskar mig……

Publicerat i Reflektioner

IMG_0592Det är fantastiskt att leva tillsammans med barn.
Att vara mamma till två barn, två underbara söner är ingenting annat än en välsignelse.
I morgon ska min äldste son på sitt livs första anställningsintervju.
Som jag älskar honom.
Så många människor det är som älskar honom.

Idag när jag låg ner bredvid min yngste son och han precis höll på att somna viskade jag att jag älskar honom.
Vill inte att han ska få en möjlighet att glömma det.
Då säger han, lite sömndrucket.
Mellan sömn och vakenhet.

– Mamma, det är så många som älskar mig. Du älskar mig, pappa, Felix, Otto (som låg bredvid honom), Sune och Sivan älskar mig. Mormor, farfar, Sanna och  faster Annika älskar mig.
Det är så många mamma, och det är så bra.

 

Så känner jag också.
Det är så många som älskar mig.

Och det är så bra……..