Uppgraderingen är gjord.
Allting fungerade plötsligt som det skulle och det ser ut som det har gått finemang.
Nu är det bara lite filefix och kollijox kvar.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, uppgradering

Jag provade precis att uppgradera bloggen automatiskt.
Det gick så där.
Eller snarare gick det inte alls.
Korkad sak att göra klockan 21.13
Jag orkar inte fixa till allting nu så det får se ut som det gör till imorgon.
Ingen fara på taket alltså, bara en trött och lite klantig bloggägarinna.

Godnatt och sov sött.

- Bloggat från min iPhone -

Jag har så många inlägg på gång.
En del som jag vill skriva om.
De ligger och gror och vill ut genom fingrarna.

Det är bara ett litet problem.

Tiden räcker liksom plötsligt inte till.

Det är kaffe som ska drickas, jobb som ska jobbas, en Make det ska hånglas på, en Tonåring som det ska beställas telefon till, en Minsting som det ska busas med, gräsmattor ska klippas och löparskor som ska användas.

Men snart så.

Vilken dag som helst så kommer det.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, inlägg, postningar, vardag

Jag har gjort någonting som jag aldrig tidigare har gjort i mitt liv.
Ikväll har jag gjort det.
Jag har importerat inläggen från min första WordPressblogg hit till den här.
Det gick hur bra som helst.
Vad jag kan se har jag fått med mig allt utom halva december 2008, januari 2009 och det lilla som var skrivet i februari 2009.
Jag försökte flera gånger med samma resultat och då bestämde jag mig för att inte lägga ner mer energi på det.
Alla kommentarer är till och med överflyttade.
Det ser inte ut som om dom är där men när jag går in på gamla inlägg så finns dom där så snygg och prydligt.

Så importerat en blogg har jag alltså gjort för första gången i mitt liv.
Sen har jag gjort en sak till för första gången.
Jag raderade nämligen bloggen när jag hade importerat klart.

Jag kunde se att det fortfarande hamnade läsare där som sökte på Evas Svammel och eftersom jag tycker att det är bättre att alla hamnar här direkt så tog jag helt sonika bort den.

Schipp Shopp!
(Okay, jag erkänner……..jag hade lite hjärtklappning)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, WordPress, hjärtklappning

Jag läste en postning som Smulgubbe publicerade i förmiddags.
En postning som heter ”En till sån där mammablogg”.
Den har legat där i bakhuvudet och lurat hela dagen.
Så började jag skriva en kommentar på Toves postning men jag slutade när jag insåg att det var bättre att skriva det här, i min egen blogg, istället.

Om du vill ha en mammablogg i din läsare så rekommenderar jag dig att fortsätta läsa Krigarprinsessan där det kommer lunka på i samma takt som vanligt. Men det här smultronstället byter riktning nu. Det blir just ingen riktning alls. Självklart kommer Smultronflickans bravader nämnas även här med jämna mellanrum men hon kommer inte längre ha huvudrollen.
En vardaglig blogg med det lilla extra och en hel del svartvita bilder. Musiken, filmerna, böckerna och alla stunder däremellan. Vad vill du mer läsa om här?

Det var den där sista frågan som satte igång tankarna.
Den frågan som ställdes till mig som läsare.

Om jag svarar att jag vill läsa om motsättningarna mellan Palestina och Israel, kommer du att skriva om det då?
Om jag svarar att jag vill läsa om väderprognosen över södra norrlands inland, kommer du att skriva om det då?
Om jag svarar att jag vill läsa om vad du tror och tycker om rättegången mot Mats Alm eller Göran Lindberg, kommer hon att skriva om det då?
Men den viktigaste frågan.
Kommer jag att läsa det du skriver då?

Vad jag menar är att du måste skriva för din egen skull.
Om du skriver det som jag vill att du ska skriva så kommer jag antagligen inte att fortsätta läsa din blogg.
Om du skriver det som du tror att jag vill läsa så kommer jag absolut inte att fortsätta läsa dina postningar.

Det är din blogg och det är du som bestämmer.
Du behöver inte förklara dig.
Du behöver inte försvara dig.
Vill du skriva om tulpaner eller din Krigarprinsessa så gör du det.
Det är ditt hjärta som måste tala.
Bloggen ska tjäna ditt syfte och fylla en funktion för dig.
Inte för någon annan.
Gör den det så kommer jag att fortsätta läsa.
Så länge det är din blogg, dina ord och ditt hjärta som talar genom orden du skriver så spelar det ingen roll.
Så länge du skriver för din egen skull.
För att du vill.
Då kommer dina ord alltid att beröra.
Alltid.

Och då kommer jag att fortsätta läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om Smulgubbe, blogg, blogginlägg

När jag började blogga på Aftonbladet var Pysan en profil där.
Hon bloggade om sin bröstcancer, skålade och for omkring bland bloggarna och kastade silikonbröst när det hettade till som värst.

Nu har Pysan gått ut genom grinden, som hennes egna ord lyder i en postning som hennes man har publicerat idag.

Jag hoppas och tror att Pysan har det bra nu.
Att hon vilar utan smärta.
Jag hoppas dessutom och tror att Pysan fortsätter slänga sina silikonisar omkring sig, att hon tar en favoritöl då och då, att hon håller ett öga på oss i bloggvärlden och att hon hälsar till Alma Mater när dom träffas på det där blogghaket som jag är säker på finns där där dom är nu.

Pysan skriver:

Ta en öl och tänk en tanke, skänk en slant till cancerfonden så fler slipper gå samma öde till mötes som jag fick göra.

Ölen skippar jag, tanken tänker jag och har gjort mest hela dagen och skänkt en slant till Cancerfonden via Pysans insamling har jag också gjort.
Här hittar du Pysans insamling.

Jag avslutar med ord som också är Pysans.

Jävla knöl.
Jävla sjukdom.
Jävla anamma.

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, cancer, insamling, jävla anamma

Då var det dags igen.
Nytt plugin för att publicera inlägg på Facebook.
Tanken är att eventuella kommentarer på FB ska synkas med kommentarerna på bloggen.
Spännande om det funkar.

Välkommen!
Du behöver inte vara förvirrad och tro att du har hamnat fel.
Det är bara jag som testar ett nytt tema.

Tycker att det är kul att byta lite då och då.
Ombyte förnöjer.
I alla fall vad det gäller utseende på bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, tema, ombyte förnöjer

När jag tittar på mina senaste inlägg så inser jag att det är lätt att tro att jag har tagit någon form av principbeslut om att sluta publicera foton i min blogg.

Så är inte fallet.
Jag ska se vad jag kan åstadkomma under dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om foton, ord, blogg

Jag har två söner.
Något som inte torde ha undgått någon som varit inne på den här bloggen de senaste 21 månaderna.
Nu är det ju så här att jag har inte för vana att nämna mina älskade familjemedlemmar vid namn här.
Inte för att det är hemligt.
Det kan ju inte vara hemligt eftersom jag själv inte bloggar anonymt.
Men bara för att jag har valt att göra så.

Det är jag, Min Älskade, Tonåringen och Bebis.
Nu är det ju så här att Min Älskade är just min älskade.
Tonåringen är ju faktiskt just tonåring.
Men Bebis är inte alls någon bebis längre.

Även om jag inte tänker på honom som en bebis varken när jag skriver, tänker eller säger det (vilket faktiskt händer) eftersom det har blivit mer som ett smeknamn så kan jag tycka att det är på plats med ett annat smeknamn här på bloggen.

Generellt så gillar jag Ungen men det är redan taget eftersom Tonåringen gick under den benämningen fram tills han blev just tonåring.
Så nu är frågan.
Vad sjutton ska jag kalla honom här i bloggen.

Förslag någon?

Läs även andra bloggares åsikter om namn, Bebis, Min Älskade, Tonåringen