Han är tillbaka.

Publicerat i Bebisen

Bebis har ju varit sjuk.
Ordentligt sjuk för första gången.
Feber i fyra dygn.
Kassa nätter, matvägran och mycket närhet.

Han har varit feberfri sedan i måndags men många av feberns nackdelar har han behållit.
Han har fortsatt matvägra och han har totalt vägrat att vara någon annan stans en en millimeter ifrån sin mamma eller sin pappa.
Han har krävt att bli buren varenda liten millimeter och varenda vaken sekund.
Han har inte kunnat leva utan nappen och han har ständigt varit onöjd.
Varenda vaken sekund har han varit högst onöjd.

Men igår vände det.

Han sov i två timmar på morgonen.
Han sov tre timmar efter lunch.

Efter de tre sista timmarna kom han tillbaka.
Han är sitt vanliga glada, busiga, spralliga och leksugna jag igen.

Han springer omkring och visar att han är ordförande i ”Föreningen för märkliga gångarter”, han kräver att de levande ljusen blir tända i köksfönstret, han drar Tonåringen i stortårna, han bygger med klossar, han knäpper på och av lampan i fönstret 238.697 gånger samma kväll, han äter som en häst, han pekar uppfordrande på tv:n när den inte visar Teletubbies och han pekar ännu mer uppfordrande på datorn när den inte visar Pingu.

Bebis är tillbaka och det är underbart.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Rutiner.

Publicerat i Bebisen, Vardagligt

Rutiner är ju himla bra.
Det är fantastiskt när man har barn.
Små barn är ju, som alla som har eller har haft små barn vet, väldigt förtjusta i rutiner.
Eller i alla fall i behov av rutiner.
Det ska helst vara samma lika hela tiden.
Samma mat, samma bok, samma leksaker, samma film………….samma samma samma samma.
Rutiner underlättar i stort sett allting i samvaron med små barn.
Det underlättar att somna, att äta, att klä på sig.
Det underlättar att göra det mesta faktiskt.

Det är ju dessutom först när man har rutiner som det går att bryta dom.
(Ett gammalt djungelordspråk från norra Rättvik)

Men det finns en sak som kan sätta krokben för de mest inarbetade rutiner.
Speciellt runt de rutiner som är kopplade till mat.
Fasta mattider.
Inga leksaker på matbordet.
Inget småätande.
Inga böcker på matbordet.

Det är sjukdom.

Människor som har feber och är snuviga tappar matlusten.
Det är inte något märkligt med det.
Det räcker med att jag går till mig själv så vet jag att det är så.
Barn är människor och följaktligen gäller detta även barn.
Men det är lite speciellt med barn som inte äter.
Det kan ju gärna framkalla lite oro.
Oro för ett barn som inte äter gör att man gärna tar till lite ”extra” saker för att få barnet att äta.
Alltså försvinner de vanliga rutinerna all världens väg.

Vill barnet att man ska sitta under köksbordet och kackla som en höna för att det ska äta så sitter man under bordet och kacklar som en höna.

Vill barnet att man ska hoppa så frågar man inte varför utan man frågar hur högt.

Så typ.

HEPP!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu har det vänt.

Publicerat i Bebisen

Bebis har haft feber.
Fyra dygn med feber.
Fyra dygn med feber betyder fyra nätter med väldigt orolig och avbruten sömn.
Det betyder otaliga timmar i famnen, på armen med en ömmande bicepsmuskel och en ömmande axel som resultat.
Fyra dygn med feber betyder mängder med timmar när ingenting har varit bra, oräkneliga avsnitt av Pingu men ett antal ätna tuggor mat som går att räkna på båda händernas fingrar.

Natten till idag har varit lugn.
Pannan och fötterna är inte skållheta.
Det funkar att sitta en stund själv och titta på Pingu.
Det funkar att vara utan napp långa stunder.
Det är kul att busa med Storebrorsan en stund på morgonen.
Det är fränt att springa så att fötterna trummar mot köksgolvet.

Äntligen har det vänt.
Febern är borta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Han är inte så tokig i alla fall.

Publicerat i Bebisen, Foton

Han äter som en hel karl.

Han är gudomlig vad det gäller att somna själv. På dagarna är det bara att invänta de rätta tecknen, slänga åt honom nappen och snutten, kasta ner honom i vagnen, spänna fast säkerhetsbältet, fälla upp suffletten och gå därifrån.

På kvällarna är det bara att lägga ner honom i sängen, lägga snutte nummer två över huvudet, stryka honom på magen, viska ”sov gott älskade människa” och gå ut från sovrummet.

Han är snabb som en iller.

Han hoppas självmant i vinterstövlarna och overallen och han sträcker fram händerna för att få vantarna.

Men framför allt.
Han gör sig otroligt bra på bild.

Det gör faktiskt inte så himla mycket att han vaknar klockan 04.30 varenda morgon.

Rent hus.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp, Vardagligt

Vid sidan av sina båda senaste fritidssysselsättningar har Bebis utvecklat ett ömt och kärleksfullt förhållande till ett av Familjens rosa hjälpmedel.
Förhållandet är otroligt ömt och kärleksfullt.
I det närmaste passionerat.
Helt vill han börja umgås redan klockan 04.30 varje morgon och fick han som han ville så skulle umgänget fortskrida hela dagen.

Notera det totalt skräpfria köksgolvet.
Jag lovar att det aldrig har varit så rent på detta köksgolv.
Någonsin.

Ytterligare en ny hobby.

Publicerat i Bebisen

Eller kanske snarare en utveckling ev den förra eftersom den utövas på samma ställe, det vill säga i soffan.

Jag ber om ursäkt för de något suddiga bilderna men ni måste förstå att det här går undan och det gäller att ha tur om man ens ska kunna hinna med att fånga det hela på bild.
Så här går det i alla fall till:

1. Man lägger det ena benet över soffryggen.

2. Man kastar sig, samtidigt som man utstöter glädjetjut, med kraft över soffryggen.

3. Man reser sig upp och mottar publikens jubel och applåder.

4. Man kajkar på en stund i sängen som är placerad bakom soffan innan man häver över det ena benet över soffryggen igen.

5. Man landar i soffan igen.
6. Sen upprepar man det här, i exakt samma ordning, ungefär 7349 gånger.

Någon som är sugen på att prova?