Min önskan för dagen.

Publicerat i Bebisen

Idag önskar jag att Bebis fortsätter sova i en och en halv timme till och att han vaknar och är frisk.
Att han slutar hosta, slutar vara hängig, börjar äta igen och blir sitt vanliga pigga, pillemariska jag.

Det är min önskan för dagen.
Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Febernatt blev till feberdag.

Publicerat i Bebisen, Filmklipp

Bebis somnade lugnt igår kväll.
Han vaknade vid 21.30 med en liten kropp som brann av feber.
Ögonen var glansiga och näst intill livlösa.
Han låg bara stilla stilla mellan mig och Min Älskade och pillade väldigt försiktigt i mitt hår.
Medan jag väntade på att Alvedonen skulle verka rannsakade jag mitt minne och mina kunskaper om feberkramper och insåg lätt skräckslaget att de var försvinnande små.
(Idag är de något lite mer uppdaterade.)
Febern sjönk, Bebis somnade och med avbrott för en dl havremjölk efter några timmar så fick vi en relativt lugn natt.

Dagen har varit som dagar med febriga små barn är.
Rätt tråkiga.
En minut i köket, dricka vatten, en minut i soffan, tre minuter på mammans höft, dricka havremjölk, vägra att äta, sova tjugo minuter, dricka vatten, äta lite tinade jordgubbar, dricka lite havremjölk, två minuter i soffan, en minut i köket och vägra att äta.

Rätt tråkig fram till klockan 17.27
Då hände det här.

Och det bara fortsatte och fortsatte.
Med den djupaste koncentrationen hällde han sitt vatten fram och tillbaka.
Mellan olika burkar.
Fram och tillbaka.
I 40 minuter höll han på.
Utan att lyfta blicken mer och fler gånger än absolut nödvändigt.

Han var så koncentrerad och hällde så intensivt att det var fascinerande att få förmånen att vara åskådare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kiss, bajs, snor och kräks.

Publicerat i Bebisen, Reflektioner

Tänk vad vi blir utsatta för som föräldrar egentligen.
Sånt om ingen berättade om innan.

Utan att vi riktigt förstod hur det gick till har vi våra kupade händer fulla med bajs.
Vi kan ha bajs på kläderna, på skötbordet, i sängen och på bebisens kläder.
Ibland tappas kontrollen helt och innan vi vet ordet av har vi bajs i hela huset.

Vi blir kissade på också.
Pappa Kalle fick kiss i ögat, vi får kiss i håret, på magen, på benen, på fötterna och naturligtvis på händerna.

Så har vi det här med snor, snorkråkor som måste ut och snoriga bebisnäsor.
Finns det papper att torka med så är det helt ok.
Finns det något annat som den egna tröjärmen, en flik av blusen eller en någorlunda ren kökshandduk så är det helt ok.
Finns det ingenting att torka med så har vi ju alltid våra händer och de funkar också helt ok att torka snor med.
Bara att torka av på byxbenen sen.

Med kräks är det på exakt samma sätt.
Vi får det på ryggen, på axlarna, i håret och på benen.
Har vi otur kan vi få det i ansiktet och självkart får vi det i händerna.

Men det är ju det som är så fascinerande.
Att det inte är äckligt.
Det finns ju ingenting som är äckligt med de där små människorna.
Absolut ingenting.

Det är bara att kupa händerna och ta emot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När man har en tid att passa.

Publicerat i Bebisen, Vardagligt

Morgnarna ser ju lite annorlunda ut nu för tiden.
Nu ska Bebis och jag till dagis.
Sen ska jag vidare med bussen.
Det betyder att vi har en tid att passa.

Det är ju i sig inte något egentligt problem.
Men det kan tillstöta problem efter vägen……..om jag säger så.

Så här såg det ut de första 500 metrarna av den 1.02 långa promenaden från hemmet till dagis.
Lugnt, fridfullt och harmoniskt på alla sätt och vis.

De sista 500 metrarna gick till på ett sätt som jag inte klarade av att dokumentera eftersom jag hade en blommig dagispåse, en påse med matlåda, ett pulkasnöre och en handväska i händerna samtidigt som jag önskade att jag kunde limma fast overallen i pulkan.

Det var nämligen då Bebis kom på att han inte alls ville sitta i pulkan längre.
Det var då han kom på att det var roligare att kasta sig ur pulkan.
Det ar då han kom på att det var ännu roligare att kasta sig ur pulkan två, tre och fyra gånger.

Det var då jag insåg, medan svetten rann efter ryggen, att jag föredrar vagnen till vår morgonpromenad.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Slut som artist.

Publicerat i Bebisen

Det är drygt att vara på dagis.
Efter att ha varit hemma med familjen och möjligtvis varit på Kyrkis så frestar det på med dagis.

Nya människor.
Nya leksaker.
Nya vanor.
Ny mat.
Nya rum.
Nya rutiner.
Nya sovtider.

Så många förändringar och nya intryck på så kort tid.

Idag var han en slagen hjälte redan när jag kom hem från jobbet.
Inte var det mycket som var bra inte.
Det krävdes mycket distraktion för att gröten skulle slinka ner.

När jag hade honom i famnen, kramade honom och viskade godnatt i hans öra så tittade han plötsligt på mig, log och sträckte sig mot sängen.

Klockan 18:29 låg han i sängen.
Jag tror att han sov klockan 18:30

Helt slut som artist.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,