Jag när en envåldshärskare vid min barm …..

Publicerat i Bebisen, Föräldraskap, Vardagligt

Bebisen är fyra månader.
Fyra månader exakt idag.
Bebisen är fyra månader och han bestämmer precis allt.

Han bestämmer om jag ska äta, om jag ska duscha, om jag ska promenera, om jag ska vara vaken eller om jag ska sova.
Bebisen är fyra månader och han bestämmer precis allt.
Gör jag någonting som han inte samtycker till så talar han om det.
Väldigt tydligt talar han om det.

Bebisen har dessutom väldigt speciella åsikter vad det gäller sitt eget ätande.
Åsikter inte bara vad det gäller när utan även väldigt starka åsikter om hur och var.

Exempel 1
Han har tydligt visat att han föredrar att börja äta på det högra bröstet.
Har jag bjudit honom det vänstra har han skrikit, vridit sig och sprattlat vilt med fötterna tills jag fattat att han vill börja äta från det andra.
Om det nu är så att någon trodde någonting annat så kan jag meddela att även människor i 4-månaders åldern har rätt att ändra sig.
Idag när jag, som vanligt, bjöd högra sidan så började det.
Han skrek som en vilde, skrynklade ihop ansiktet, pressade fram tårar, vred sig som en metmask på kroken och sprattlade vilt med både armar och ben.
Ni börjar fatta va?
Just det!
Exakt!
När jag la Bebisen vid mitt vänstra bröst så log han och började äta lugnt och metodiskt med fötterna gosigt smågnuggande mot varandra på det sätt han gör när han mår som bäst.

Exempel 2
Igår kväll när det var dags för nattning så dög plötsligt varken höger eller vänster sida, ansiktet skrynklade ihop sig, tårar pressades fram, han vred sig och armar och ben började sprattla mer eller mindre hysteriskt.
Jag kan säga, utan att överdriva, att Bebisen tyckte att det tog alldeles för lång tid för mig att förstå att han, just den här kvällen, ville äta kvällsmaten liggandes under det mysiga täcket i sin mammas säng.

Jösses!

Det är en egensinnig liten människa.
Mannen Min Älskade brukar säga om sig själv att han ibland är lite ”fyrkantig” men jag är böjd att tro att han har mött sin överman.

Jag när en envåldshärskare vid min barm.

—————————————————————————–

Läs även vad andra bloggares skriver om , , , ,

Amning – inte till vilket pris som helst …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Inspirerad av Linda inlägg ”Mera om amning” på BitterBloggen och av Daniels inlägg om ”Onda ögat” på Korvasbloggen så kommer här min berättelse och syn på det här med amning.

På föräldrautbildningen för dryga tretton år sedan fick jag reda på och jag fick ständigt höra mantrat att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Det spelar ingen roll hur brösten ser ut.
Stora eller små. Hängiga eller toppiga. Runda eller avlånga.
Spelar ingen roll………..”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Efter en komplicerad förlossning kämpade vi på sjukhusets neonatalavdelning.
Ungen kämpade på för att återfå sin hälsa.
Jag kämpade med amningen.
På givna klockslag, dygnet runt, satt jag i mjölkrummet med den elektriska pumpen som en sugklocka mot mina bröst. En sugklocka som bara lyckades suga ut några enstaka droppar varje gång medan tårarna rann på mina kinder.

Mellan de givna klockslagen satt jag på rummet och försökte amma.
Jag vägde innan amning.
Jag satt med Ungen vid bröstet medan ångesten rev i bröstet, medan tårarna rann på mina kinder och medan Ungen gallskrek.
Jag vägde efter amning och varje gång visade det samma sak, han hade bara fått i sig några droppar.

Så höll jag på.
Dag ut och dag in höll jag på.
Jag pumpade och grinade, försökte amma och grinade, pumpade och grinade och försökte amma och grinade.
Grinade gjorde jag ju eftersom jag visste att det var mitt fel.
Jag visste ju att det var jag som inte försökte tillräckligt mycket.
Jag hade ju fått lära mig att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.

Till slut fick jag hjälp av en läkare som talade om för mig att alla barn som haft en jobbig start till livet inte orkar ta bröstet.
Så enkelt allting blev.
Jag bad om ersättning, ångesten försvann, jag kunde torka mina tårar och vi fick lämna sjukhuset dagen därpå.

Oavsett vad som sägs på alla föräldrautbildningar i världen och oavsett vad som skrivs i alla föräldratidningarnas amningsbilagor så kan inte alla mammor amma sina barn.
Så ser verkligheten ut.
Jag är dessutom helt övertygad om att nu för tiden så är så gott som alla människor i vuxen ålder väl medvetna om att det bästa för barnet är om det kan ammas men jag kan personligen inte se det positiva i att det ska ske till vilket pris som helst.

Amning är inte alltid mysigt och underbart, amning kan vara smärtsamt och otroligt ångestladdat också och vem mår sämst när mamman (som Daniel i Korvasbloggen skriver i ett annat inlägg) ”gråtande ammar sina bröstvårtor blodiga till ljudet av en hungrig, gallskrikande bebis”?

Fruktsoppans återinträde …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Bebisen har några eksemliknande prickar på kroppen.
Vi misstänker dessutom att de här prickarna kliar.
Idag var vi på BVC och där fick vi rådet att jag ska äta total mjölkfri kost i två veckor för att se om Bebisens prickar försvinner.
Totalt mjölkfri kost är inte att leka med.
Det här ska jag INTE äta:

  • Choklad
  • Creme Fraische
  • Filmjölk (inga problem)
  • Glass (väldigt trist eftersom det, tillfälligt antagligen, finns Ben&Jerry att köpa i Rättvik)
  • Grädde (inga bekymmer)
  • Gräddfil (lätt som en plätt)
  • Gräddpulver
  • Kasein (det vet jag inte ens vad det är)
  • Kaseinat (ingen aning)
  • Kesella
  • Keso
  • Kvarg
  • Kärnmjölkspulver
  • Margarin (har i alla fall inte funnits i det här kylskåpet så länge vi bott här)
  • Margarinost
  • Mesost
  • Messmör (hade precis köpt en ny förpackning)
  • Mjukost
  • Mjölk (morgonkaffet kommer inte att bli vad det har varit)
  • Mjölkalbumin (vet jag inte heller vad det är)
  • Mjölkchoklad
  • Mjölkprotein
  • Mjölkpulver
  • Mjölkäggvita (vad är mjölkäggvita?)
  • Natriumkaseinat (????)
  • Nougat
  • Ost
  • Ostpulver
  • Skorpsmulor
  • Skummjölkspulver
  • Smältost
  • Smör (tur att det går att steka i olja)
  • Ströbröd
  • Torrmjölkspulver
  • Vassle
  • Vasslepulver
  • Yoghurt (vansinnigt trist eftersom yogurt med hackat äpple och apelsin varit mitt kvällsfika den senaste månaden)
  • Ädelprodukter (vad är ädelprodukter?)

Genast så minskar antalet ätbara produkter avsevärt.
Eftersom jag snabbt insåg att morgongröten kommer att te sig rätt torr utan mjölk och att kvällsfikat kommer att bli väldigt torftigt utan yougurt så galloperade jag direkt till affären och köpte tre liter fruktsoppa.
Efter att ha tittat på innehållsdeklarationen på fyra olika leverpastejer så kom den andra insikten.
De närmaste veckorna kommer jag att behöva läsa många innehållsdeklarationer eftersom det mesta verkar innehålla mjölk.

Morgonstund har guld i mund …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Alla som har haft en bebis vet att det här med rutiner kan vara lite ”luddigt” i början.
Det är väl snarare så att de mer är ickeexisterande.

Någonting är ungefär likadant i ett par dagar och jag hinner tänka ”men vad bra, det här är nog en rutin” bara för att allting ska förändras totalt dagen därpå.
Så blir det där som var en total förändring bestående för ett par, tre dagar och jag hinner tänka ”men vad bra, det här är nog en rutin” bara för att allting ska förändras totalt dagen därpå.

Och så fortsätter det gång efter gång.

Den senaste ihållande bebistrenden hos oss är att Bebisen vaknar och vill ha mat kl 00.05, 04.00 och klockan 06.15 då han för övrigt känner sig sprudlande pigg, är på ett charmerade humör och markerar tydligt att han tycker att det är dags att gå upp.

Det här betyder att idag när klockan var 08.10 hade jag druckit kaffe, bäddat sängarna, fixat håret, lagt en måndagsmakeup, matat Bebisen igen, kokat gröt, brett två mackor och precis lagt ner Bebisen, som nu tyckte att det var hög tid att somna om, att sova i vagnen.

Visst betyder det att jag får en hel del gjort, att jag dessutom får en stund för mig själv och visst blir dagarna väldigt långa men jag tycker nog ändå att 06.15 är onödigt tidigt och jag sätter mitt hopp till att det väldigt snart kommer nya rutiner igen.

Äntligen vintertid igen ….. eller?

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Så var det äntligen dags.
Som vi har väntat.
”På söndag är det dags” har Mannen Min Älskade sagt och sett längtande ut varje dag den senaste veckan.
Det var dags att vrida tillbaka klockan.
Det var dags för oss att få tillbaka den stulna timmen.
Det var dags för oss att få sova en timme längre.

Ja Eller Hur?

Det började med att Bebisen vaknade många gånger under natten.
Han vaknade så många gånger som han inte ens gjorde när han var riktigt ny.
Det fortsatte med att hans stora och mörkblå ögon var glittrande och väldigt klarvakna kl 06.30 (vintertid) trots att vi höll honom uppe och vaken långt mer än en timme extra igår kväll.
Det fortsatte med att jag satt vid köksbordet och slevade havregrynsgröt kl 07.30, att vi var ute och promenerade kl 10.50 (och då hade Bebisen redan sovit en halvtimme på morgonen) och sedan har dagen fortsatt med en känsla av att den aldrig skulle ta slut.

Jag har gnuggat mig i ögonen, av trötthet, så intensivt att Mannen Min Älskade bekymrat frågat varför jag grät.
Jag har gäspat käkarna mer eller mindre ur led så många gånger att jag tappade räkningen redan före lunch.
Bebisen har gnessat, gnällt och gäspat mest hela dagen och timmen mellan 18.00 och 19.00 gick på ren mammavilja han sov som det barn han är redan 19.10
Kl 19.45 satt jag och Mannen Min Älskade mitt emot varandra vid köksbordet och konstaterade att klockan bara var kvart i åtta.

Det här med att kunna tillgodogöra mig timmen vid vintertid det gällde tiden FB – före bebis för de senaste fyra månaderna har jag aldrig varit så trött som jag varit idag.

Så mycket kärlek…..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

”Hmm………vad ger man en liten varelse som knappt hunnit börja sitt liv här hos oss?
Alla uppslag man får verkar så…….futtiga!
En radiostyrd bil eller en tågbana skulle förmodligen vara slutkörda av pappa och storebror innan Du hinner växa till dig nog att köra själv.
Silverskedar tar ca 60 år att lära sig uppskatta – om det ens någonsin inträffar.

Att försöka ge blir väldigt futtigt inför åsynen av vad du, bara några månader, redan ger.
Du ger ungdom åt en halvgammal morsa.
Du ger ”Svensson” åt en fd biker.
Du ger ”storebror” åt en liten kille.

För den självkänsla jag ser hos din mamma och för den stolthet jag ser hos Ungen vill jag säga:
Tack Joe!

Funderingar nedskrivna av min vän inför dopdagen 2008-10-12.

När bebisen skriker …..

Publicerat i Föräldraskap, Vardagligt

Vad gör mamman när bebisen skriker otröstligt i en evighet? (läs tre minuter)
Vad gör mamman när bebisen ålar sig som en kålmask och vägrar att ta bröstet samtidigt som han skriker?
Vad gör mamman när hon till sist hittar en ställning som bebisen tycker att är underbart lugn och skön och äntligen tar bröstet?
Vad gör mamman när den ställningen innebär att hon sitter lite snett på sängen med båda benen hängande över kanten och kroppen så kraftigt tillbakalutad att bebisen ligger på mage på hennes mage och äter?
Vad gör mamman när hon precis har hittat den här, för henne, fantastiskt obekväma ställningen upptäcker att hon inte har så mycket som en bebisfilt som stöd under ryggen?

Då tackar mamman sin lyckliga stjärna över att hon har tränat så pass bra i sina dagar att hon har magmuskler kvar………..och ligger kvar.