Rätt tidigt köpte vi klossar till Minsting.
Han har älskat sina klossar och som vi har byggt.
Dag ut och dag in.
Byggandet har ALLTID gått ut på att bygga så högt som möjligt på så kort tid som möjligt för att sedan med ett gapskratt riva allting.
Den enda lilla förändringen som har skett har varit att jag nu för tiden måste säga vilken färg det är på klossen som står på tur att läggas ovanpå de andra.

Exakt likadant varenda dag.
Till idag.
Idag skedde en otrolig förändring.
Jag såg den inte ens komma.
Plötsligt började Minsting bygga helt annorlunda.
Han började på längden.
Fortsatte i olika våningar och med olika höjd.
Byggde lite mer på längden.
La till en kloss här och en kloss där.

Resultatet var häpnadsväckande.
Helt plötsligt hade han byggt ett helt slott.
Bara så där.

Vilken gåva att få leva tillsammans med barn.
Helt fantastiskt.

Jag fångade dessutom slutfasen av byggandet på film.
Men tagen som jag var av situationen så klantade jag mig enormt och höll kameran åt fel håll.
Så om ni är villiga att trotsa risken att få nackspärr kan titta på filmsnutten här.

Läs även andra bloggares åsikter om förändring, klossar, slott, utveckling

Utan att överdriva skulle jag kunna säga att Minsting är, och alltid har varit, en smula fjär mot andra människor än oss tre som är i den allra närmaste kretsen.

Farmor, älskade Kusinen, mormor och dagisfröknar har fått jobba på rätt bra för att ens tanken på acceptans verkat fladdra i Minstings huvud.
Ytliga bekanta går det an att vinka till när de lämnar gården och helt okända människor bryr han sig inte om.

Men idag hände något.
Minsting slog  mig med häpnad.
Inte bara mig.
Han har även slagit sin mormor och hennes man med häpnad.

Minsting har inte träffats sin bonus morfar speciellt många gånger i livet.
Idag skedde det.
Vi satte oss i bilen och åkte dit helt enkelt.
Efter att ha sovit i bilen i en halvtimme annonserade Minsting med klar stämma att han var vaken och ville bli hämtad.
Lite yrvaket, en smula förvånad och med en hel del skepsis betraktade han den helt nya omgivningen, sin mormor som han bara träffat i sitt eget hem och den finske mannen som är hans bonusmorfar och som han aldrig har träffat.

Efter tjugo minuter satt han i den finske mannens knä och styrde med fast hand en tio år gammal byggkransleksak med fjärrkontroll.
Efter trettio minuter blev jag instruerad att sätta på Minsting dojjorna och jackan.
Utan att tveka la han sin pyttelilla hand i sin bonusmorfars gigantiska näve och gick nedför trappan för att utforska trädgården, fyrhjulingen och vinbärsbuskarna.

Kvar på verandan stod jag och Mormor och plockade upp våra hakor från golvet.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, bonusmorfar, lördag, häpnad

Efter två härliga och lugna nätter fyllda med sömn och efter en och en halv dagisfri dag i hemmets lugna vrå vägrade Minsting att sova middag på söndagen.
Totalvägrade.
Det var bara att plocka upp honom och bära ner honom och inse att det inte var någon idé och fortsätta söndagssysslorna som mest bestod i att plocka röda vinbär, skutta på gräsmattan och busa i soffan.

På tidiga eftermiddagen kom mormor och plötsligt bara händer det.
Minsting tyckte att mormor var helt OK.
Hon var dessutom lite rolig.
Sen blev hon helt hysteriskt rolig.
Hon funkade till och med att busa järnet tillsammans med.
Dom busade, han sprang och hoppade helt hysteriskt, mormor fnissade och Minsting gapskrattade.
Efter ytterligare en vända till vinbärsbuskarna och vinbärsätande i solens sken på trappan så tryckte Minsting i nappen i truten, tog Lalle under armen och gick resolut och satte sig framför YouTube och spanska favoriten Pocoyo. Efter tre minuter så utbrast mormor i ett – Men herregud Eva, han håller på att ramla av stolen.

Ungen himlade med ögonen, hade somnat sittandes på stolen och höll mycket riktigt på att ramla av.

Det är bara att konstatera att det frestar på att ligga på topp.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, mormor, söndag

Minsting har vaknat extremt tidigt de senaste morgnarna.
Ännu tidigare än vad han vanligtvis har gjort det senaste året.
I tisdags morse när han vaknade 04.10 och blev helt rasande på sina föräldrar för att de inte glatt skuttade upp ur sängen som två kärlekskranka kängurutonåringar.
Det första Min Älskade sa till mig igår morse var:

-Du, vi måste försöka hålla honom uppe lite längre.

Så nu är planen att försöka hålla ut och göra kvällen en timme längre och vi började igår kväll.

Vid halv sex snåret började Minsting gnugga sig i ögonen.
Han kastades ner i badet, i en pyjamas och gröten ställdes fram och de trötta men optimistiska föräldrarna tittade i nöjt samförstånd på varandra och tyckte att det gick ju alldeles lysande.
När gröten var uppäten hade nattningen uppskjutits hela femton minuter.
Som vanligt tog Minsting nappen och Nalle och sträckte händerna mot sin pappa för att bli uppburen i sängen.

Nä nä nä nä.
Vi kan läsa en bok, föreslog den fortfarande optimistiska mamman.
Minsting tittade på mig som om jag inte var riktigt klok i huvudet.
Fortfarande med nappen i munnen och med Nalle under armen hasade han sig ner från sin stol, gick och la sig raklång på köksgolvet, la huvudet vilsamt åt sidan OCH BLUNDADE.

När han öppnade ögonen igen såg han ut som om han frågade om vi tyckte att budskapet var tillräckligt tydligt.

Det var det.

Läs även andra bloggares åsikter om nattning, protest, Minsting, kvällstrött, morgonpigg

Vilket ställe vi bor på.
om man är intresserad av motordrivna maskiner alltså.
Det är vi.
Eller vi och vi.
Minsting är.

Här är i alla fall morgonens notering.

Två parkerade lastbilar.
En lastbil med gigantiskt släp som startades när vi gick förbi.
En timmerbil som stod på tomgång.
En personbil med släpvagn.
En traktorgrävare.
En skåpbil med släpvagn.
En lastbil med gigantiskt släp som kör förbi.
En sopbil.

Det hela toppades med en grävskopa som skar hål i asfalten precis utanför dagis.
Vilket himmelrike.

Läs även andra bloggares åsikter om himmelrike, morgonpromenad, motordrivna, maskiner

Ny dag, fredag den här gången.
Nya aktiviteter på gång.
Eller……..egentligen bara en variant på samma tema.
På temat vatten.

Vid en regntunna nära dig:

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, vatten, regn, tunna

Just nu funderar jag över vilket som är bäst.

Att Minsting sover hela natten i sin säng och vaknar pigg och glad när klockan är 04.35 eller att han ropar och kommer över till vår säng, snurrar i mitten och sparkar ömsom mig och ömsom Min Älskade i ryggen i 30 minuter innan han somnar om och sover till 06.15

Sammantaget blir det ju fler minuters sömn med det andra alternativet även om den blir avbruten.

Jag får fundera lite till.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, sömn, morgon, nattvandrare

Forskningsprojektet var intressant.
Själva projektet får ändå ses som lyckat.
Det genomfördes utan några som helst incidenter.

Resultatet av projektet kan dock diskuteras.
I oändlighet.

Minsting vaknade 04.40
Så jag drar den slutsatsen att de timmars sömn han fick under dagen räckte gott och väl.

Ytterligare slutsatser är att det får bli som det blir och vara som det är.

Idag har han också sovit två gånger, lite kortare stunder dock, varit på ett gudomligt humör hela kvällen och varit uppe till 20.00
Så får vi se imorgon igen.

Som sagt, det blir som det blir och är som det är och så får det vara.

Läs även andra bloggares åsikter om Minsting, sovvanor, forskningsprojet

Minsting har tydligen varit lite fundersam över att mamman inte var hemma i natt.
Det har resulterat i att han varit VÄLDIGT trött idag.
Han sov mellan 08.00-10.00 och mellan 14.00-16.30.
Det har resulterade naturligtvis i att han var pigg som en lärka och med en lärkas glada humör hela kvällen.

Det var en underbar kväll.
En verandakväll.

Klockan 20.00 bars han upp på sin pappas arm och lades i sängen.
Han somnade utan ett knyst och nu ska det bli otroligt spännande.
Han har ju inte sovit längre om han varit vaken 30-45 minuter längre än vanligt.
Nu har han varit vaken två timmar längre än vanligt.

Imorgon kanske en första liten tendens visar sig.
Antingen har han sovit så mycket under dagen så att han vaknar 04.30 i alla fall eller också så sover han en stund längre eftersom det blev så mycket senare än vanligt.

Det skulle ju inte direkt göra någon skada om vi kunde förskjuta de sovande timmarna under natten en liten smula.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, projekt, sömnvanor

Precis när vi promenerar på kanten till totalt sammanbrott.
När vi är så trötta så vi inte orkar prata med varandra.
När skratten har tagit slut och när leendena börjar sina.
När irritationen är den vanligaste känslan och när inte ens solen och värmen lindrar.
Precis när vi håller på att bli galna.
På riktigt.
Av trötthet.

Då händer det.
Då slår Minsting på radarn igen.
Katastfrofradarn.

Plötsligt händer det.
Minsting sover hela natten utan ett ljud.
Minsting sover till klockan 05.45

Läs även andra bloggares åsikter om trötthet, mirakel, sömn