Eftersom jag inte hann duscha efter yogan igår var det fullt fokus på att kliva upp tidigare idag och elda för varmvatten.
Det gjorde jag.
Framgångsrikt dessutom.
När det brann som bäst kom jag på det.
Idag är ju dagen när sotaren skulle komma.

Aj då!
Så kan det gå.
Igen.

- Bloggat från min iPhone -

Det var långsamt.
Det var svårt.
Jag har rätt kass balans.
Jag var rädd för att mina fötter skulle lukta fotsvett.
Jag är ungefär lika böjlig som ett spett.
Det var aningen lite för sent för mig.
Jag hade svårt att behålla koncentrationen.
Minsting vaknade ungefär tio minuter efter det att jag kom hem.
Eftersom Minsting vaknade tio minuter efter det att jag kom hem hann jag inte duscha.
Eftersom jag inte hann duscha måste jag gå upp en halvtimme tidigare imorgon bitti.
Eftersom jag måste gå upp en halvtimme tidigare imorgon bitti kommer jag att vara rätt trött imorgon.

Jag ska gå på yoga igen nästa vecka.

Ikväll ska jag göra någonting som jag aldrig har gjort förut.
Jag ska göra någonting för första gången i mitt liv.
Det är spännande.

Jag ska gå på yoga.

Ja, jag har en liten liten förutfattad mening, det erkänner jag.
Jag är dessutom rädd för att jag ska tycka att det är tråkigt.

Men jag ska ge det en chans.
Jag ska testa för första gången.

Läs även andra bloggares åsikter om yoga, första gången

Det är det verkligen inte.

Imorgon är det Tonåringens födelsedag.
Inte vilken födelsedag som helst.
Imorgon är dagen när Tonåringen fyller femton.
En milstolpe.

Ändå känns det som igår.
Det känns som det var igår jag åkte in på BB.

Det känns sdet var igår jag fick träffa min äldste son första gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Tonåringen, födelsedag, femton

Det har varit en lång dag med många mil i bilen.
Men det har varit en bra dag.
Den nya människan är döpt och när prästen höll upp henne i luften och visade upp henne för församlingen så föll de obligatoriska tårarna.
Den nya människan lös som den stjärna hon, i ordens alla bemärkelser, är.

Minsting uppförde sig, trots massor av osprunget spring i benen, bra.
Efter två och en halv timme i bilen och en och en halv timme i en lägenhet fixade han inte kyrkan riktigt utan ville hellre vara utanför på den ascoola kullerstensbeläggningen och hoppa.
Det fick han.
Maten var god och umgänget trevligt.

Nu är vi hemma, matlådorna är fixade, Minsting sover natt, Tonåringen sitter vid datorn och Min Älskade har gått och lagt sig.
Vardagen är tillbaka.

Tack alla för en bra dag.

Läs även andra bloggares åsikter om dop, söndag, stjärna, Dahlia

Här kan du titta på alla bilderna i mitt lilla fotoprojekt.

Läs även andra bloggares åsikter om 365 bilder

Uppgraderingen är gjord.
Allting fungerade plötsligt som det skulle och det ser ut som det har gått finemang.
Nu är det bara lite filefix och kollijox kvar.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggen, uppgradering

Jag har precis provat kläderna som jag tänkte ha på mig på dopet imorgon.
Dom var ju inte direkt för stora.
Men det funkar.
Det kommer att funka hur bra som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om Rättviksdräkt

Jag provade precis att uppgradera bloggen automatiskt.
Det gick så där.
Eller snarare gick det inte alls.
Korkad sak att göra klockan 21.13
Jag orkar inte fixa till allting nu så det får se ut som det gör till imorgon.
Ingen fara på taket alltså, bara en trött och lite klantig bloggägarinna.

Godnatt och sov sött.

- Bloggat från min iPhone -

Rätt tidigt köpte vi klossar till Minsting.
Han har älskat sina klossar och som vi har byggt.
Dag ut och dag in.
Byggandet har ALLTID gått ut på att bygga så högt som möjligt på så kort tid som möjligt för att sedan med ett gapskratt riva allting.
Den enda lilla förändringen som har skett har varit att jag nu för tiden måste säga vilken färg det är på klossen som står på tur att läggas ovanpå de andra.

Exakt likadant varenda dag.
Till idag.
Idag skedde en otrolig förändring.
Jag såg den inte ens komma.
Plötsligt började Minsting bygga helt annorlunda.
Han började på längden.
Fortsatte i olika våningar och med olika höjd.
Byggde lite mer på längden.
La till en kloss här och en kloss där.

Resultatet var häpnadsväckande.
Helt plötsligt hade han byggt ett helt slott.
Bara så där.

Vilken gåva att få leva tillsammans med barn.
Helt fantastiskt.

Jag fångade dessutom slutfasen av byggandet på film.
Men tagen som jag var av situationen så klantade jag mig enormt och höll kameran åt fel håll.
Så om ni är villiga att trotsa risken att få nackspärr kan titta på filmsnutten här.

Läs även andra bloggares åsikter om förändring, klossar, slott, utveckling