Det är bara fem minusgrader och solen skiner.
Kanske, kanske blir det vår i år också
Med min nya gizmo.
Det gick inte fort men med tre barnvagnar och en hund så kan man inte räkna med det heller. Uppdraget var att kolla att RunKeeper fungerade och det uppdraget slutfördes med lyckat resultat.
Läs även andra bloggares åsikter om iPhone 3GS, RunKeeper, promenad
Idag är det en bra dag.
Jag fick ligga kvar i sängen när Min Älskade tassade upp med Bebis kl 04.45
Kaffet är gott.
Bebis vilar sig en stund.
Min Älskade har rakat av sig skägget.
Just nu är det avancerad soffsittning framför tv:n och Vasaloppet som gäller.
Min iPhone är helt fantastisk.
Den “gamla” telefonen är nerpackad i sin kartong för att övergå i Tonåringens ägo när han kommer hem idag.
(Äntligen)
När målgången i Vasaloppet är avklarad så blir det promenad.
Minst ett par tre kilometer vill jag avverka.
Helst mer än fem.
Jag måste ju testa mig lite.
Läs även andra bloggares åsikter om söndag, Vasalppet, RunKeeper, iPhone
Vad kan jag säga?
Inte mycket.
Det var som jag misstänkte.
Jag är såld.
(Jag stod emot länge, men det kan jag berätta om en annan gång.)
Den kom igår.
Efter en hel del längtan och efter att jag tvingat killen som har åkeriet som hämtar paketen från posten för att köra dem till utlämningsstället att kontrollera alla paket han hämtade för att se om mitt var med och sedan ringa mig så hade jag den i min hand.
Den fick ligga kvar i sin kartong tills Bebis hade somnat.
Eller snarare tills jag såg ryggtavlorna av Bebis och Min Älskade när de var på väg upp till sovrummet.
Då tog jag fram den.
Med andakt.
Jag älskar min iPhone.
Den är snygg och smart.
Så jävla smart.
Det finns så otroligt mycket att upptäcka och lära.
Det finns så fantastiska applikationer att komplettera den med.
Och jag har bara börjat.
Det är magiskt.
Jag svimmar!
Sa jag att den är snygg också?
Jag tror jag smäller av……….
Verkligen!
Läs även andra bloggares åsikter om iPhone 3GS, snygg, smart, snabb
“Nu är våren här” formligen skrek gårdagens löpsedel mot mig när vi gick förbi lanthandeln på vår väg till dagis.
Här är det metervis med snö och det var -16 grader kallt i morse.
Jag konstaterar att det är en jäkligt kall vår i år.
Läs även andra bloggares åsikter om vår, löpsedel, svinkallt, skämt
Någonstans längst inne har jag vetat hela tiden.
Därför har jag avsiktligt avhållit mig.
Jag har inte läst (så mycket), jag har inte googlat, jag har inte lyssnat och jag har låtsas inte förstå när alla skrivit och sagt att den är så otroligt speciell.
När alla har skrivit och pratat om “kärlek vid första ögonkastet”.
Tjafs har jag fnyst och hållit fast vid att min är bäst.
Jag har varit lojal och trogen.
Jag har hela tiden vetat att om jag får en i min hand så är jag såld.
Jag har bara vetat att det är så.
I lördags var Frugan här.
Hon har en.
Jag fick titta på den.
Jag kände på den.
Jag pillade lite.
Jag testade den.
Jag visste det!
Jag har vetat det hela tiden.
På söndag förmiddag beställde jag en egen.
Nu känns det som om jag håller på att vänta ihjäl mig.
Det finns en liten liten möjlighet att den kan komma idag.
Jag vet att det är en pytteliten möjlighet.
Men den finns.
Läs även andra bloggares åsikter om mobiltelefon, iPhone 3GS, längtan
Alltså.
Någon modebloggare kommer jag aldrig att bli.
Det kan möjligtvis bero på att jag inte är speciellt intresserad av mode.
Heller.
Jag kan heller inte beskyllas för att vara direkt shoppingingresserad.
Inga anlag för att bli en modebloggare alltså.
Visst har jag kläder på mig.
Det har jag.
Varje dag dessutom.
Men jag ägnar inte timmar och tusentals kronor på nya.
I alla fall inte stup i kvarten.
Här om dagen fick jag dock nog.
Jag hade ingenting att ta på mig.
Verkligen ingenting.
Jag konstaterade att jag alternerade mellan två par jeans och tre olika tunikor.
Hela tiden.
Dag ut och dag in.
Jag konstaterade dessutom att fyra av dessa fem plagg inköptes före den senaste graviditeten.
Alltså för två och ett halft år sedan.
HALLÅ!
Igår shoppade jag.
Tacka vet jag Internet.
Jag älskar verkligen nätshopping.
Det blev ett par nya jeans och tre nya tunikor i våriga färger.
(Ja ok, jag erkänner. En var helsvart)
Ja, jag erkänner igen.
Det blev ett par skor också.
Men bara ett par.
De här små raringarna (för att använda modebloggsjargongen) fick minsann åka ner i varukorgen.
Utan att passera gå!
Läs även andra bloggares åsikter om mode, kläder, shopping, skor
Att jag sover med bettskena är ingen hemlighet.
Långt ifrån.
Endast iklädd min bettskena.
Kanske inte den sexigaste sovattiraljen.
Men vad gör man?
Gnisslar man tänder så gör man och då använder man sin bettskena.
Punkt slut.
Den här bettskenan har varit ett hett byte för Bebis när han kommer till vår säng på morgonen.
Väldigt hett byte.
Vis av erfarenheten eftersom Tonåringen råkade bryta sönder en när han var i samma storlek så har jag gömt undan den när Bebis kommer för att ruska liv i sina föräldrar.
Under kudden.
Under madrassen.
Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig hittade jag den inte.
Nu på morgonen har jag fortsatt leta.
Förutom att den inte ligger under kudden eller under madrassen så ligger den inte heller i örngottet och jag kan inte se den under sängen.
Bettskenan är borta.
Katastrofen är ett faktum.
Läs även andra bloggares åsikter om tandgnissel, bettskena, katastrof











Senaste kommentarer